Ingen orsak att hissa flagg
Under firandet av första maj kanske det är lättast för brunchsällskapen att låta bli att dra sig till minnes vad det är vi egentligen firar i dag.
I dag hissar vi vår flagga för att fira det finländska arbetets dag, om vädret tillåter brer vi ut filten i parken och dukar fram brunch och höjer kanske ett glas mousserande vin.
Frågan är om vi har någon anledning att fira?
För ett ögonblick såg det faktiskt ut som om vi hade en orsak att öppna en flaska bubbel. Skogsindustrin presenterade under veckan som gått två väldigt stora investeringar, Stora Enso investerar över 100 miljoner i Varkaus och Metsä Group planerar en bioproduktfabrik i Äänekoski, fabriken kan kosta över 1,1 miljarder euro.
En investering i mindre mått, men med direkt lokal förankring, är Neste Oils förnyelse av väteproduktionen på sin anläggning i Borgå. Investeringen, som byggs och drivs av industrigasbolaget Aga, går på cirka 100 miljoner euro.
Stora investeringar, stora summor och nya arbetstillfällen - sällsynta nyheter i dag. Efter månader, man kan kanske tala om år av ekonomisk svacka så greppar man, osökt, efter varje nyhet som andas optimism som efter det sista halmstrået. Kanske nyheterna som skogsindustrin presenterade, kanske de kan vara tecknet på att det håller på att vända?
Det verkar vara för tidigt att helt och hållet vända den ekonomiska svackan ryggen, under den här veckan har vi redan fått veta att Fazerkoncernen förhandlar om 146 anställda, 250 jobb är hotade på Lemminkäinen och att konsumenterna, vi finländare, tror att den ekonomiska situationen kommer att förvärras ytterligare.
Köp inhemskt! Konsumera närproducerat! Prioritera inhemska leverantörer och serviceproducenter alla gånger det är möjligt! De goda råden och tipsen om hur finländaren kan bidra till att fler arbetstillfällen skapas och att de som än i dag finns, ska finnas kvar, är många. Finländaren, den som ännu har råd att konsumera över huvud taget, skakar kanske på huvudet åt det faktum att inhemska produkter och service är så pass dyr att man tvingas att välja ett utländskt, billigare, alternativ. Allt större växer också den grupp finländare som anser att konsumtion, onödig sådan, är roten till ett sådant ont som inte bara skadar i Finland, utan också globalt.
Fyrtioplussarna, de som i dag bullat upp en redig brunch med bubbel, drar sig kanske till minnes hur den första ekonomiska kris de upplevt, laman i början av 1990-talet ser ut då man tittar på den i backspegeln.
Lopptorgen till exempel, de hade funnits före laman, men före laman var det bara de som inte haft råd att köpa nytt som gick in till exempel hos Frälsningsarmén. I och med att allt fler var tvungna att gå in på loppisarna, lyckades man - om än långt senare - göra loppisbesök och -kläder till något trendigt.
Toplessbarerna, tissibaarit, dök upp i de allra mest bekanta gathörnen i kvarteren. För att locka folk, folk som egentligen inte hade råd att gå på bar, var personalen - i synnerhet den kvinnliga personalen - tvungen att ta av sig både tröja och behå. Så långt har det inte gått ännu i den här svackan, tack och lov.
Aldrig har väl finländaren bryggt så mycket hemvin och -öl som under början av nittiotalet? I mer eller mindre varje källare stod en stor glasbytta och puttrade.
Glad första maj!