En guldålder att minnas
De baltiska länderna haft naturligtvis haft sina stora steg framåt förut också. Också åren nu är en bra tid.
I nordvästra Lettland seglade hertigen av Kurland och hans handelsflotta redan på 1600-talet från Ventspils och Liepaja till både England, Holland, Frankrike och Portugal.
Dagens EU framstår som ett blekt handelsområde i förhållandet till att lilla Kurland med några hundratusen invånare seglade vidare från Europa och 1651 etablerade en koloni i det nuvarande Gambia och 1654 en annan i det som i dag är Trinidad och Tobago.
Därifrån importerade driftiga balter allt från socker, kaffe och tobak till rom, kakao och papegojor.
Men relativt sett går det bra för Baltikum nu också. När man skriver vår tids historia kommer sekelskiftet mellan 1900- och 2000-talen att beskrivas som ytterligare en guldålder på Östersjöns östliga strand.
Globalt sett var inte ens Sovjetparentesens år helt dåliga. Tvärtom flyttade folk gärna från rådsrepublikernas stora rike västerut just till de baltiska sovjetstaterna för att levnadsstandarden här var hög.
Nu visar en undersökning att Estland, liksom också Lettlands metropol Riga, är platser man reser till allt oftare för att shoppa eller snabbturista för bara någon dag.
I synnerhet pensionärerna ska ha hittat Estland, precis som en stor mängd veckopendlande ester har hittat Finland för att jobba här. Utbytet mellan södra eller västra Finland och Estland är just nu synnerligen stort.
Det är kanske den mest människonära och vardagliga nyttan av den Europeiska unionen – att Tallinn för oss är lika mycket hemmamark som Vasa, Jakobstad eller Mariehamn.
Sedan finns det andra aspekter av det stora EU-maskineriet som är mera skrämmande – de osunda finansbindningarna som en dag kan komma att ställa södra Europa mot norra Europa just så som EU-skeptikerna kraxade om redan för flera årtionden sedan.
Men så länge finländare och ester möts på gator, torg och färjor så sker någonting som mänskligt sett är bra, för vår generation.
Undersökningar visar att vi numera också åker över till Estland för att shoppa vardagliga saker som kläder och mat. Överraskande nog stiger också var fjärde Tallinnresenär i dag av färjan och har köpt mediciner i Estland.
Mest åker vi i alla fortfarande över för alkoholens skull. Hela 81 procent av alla kommer hem med någonting som kluckar i lasten. För valborg och första maj har det bunkrats i östnyländska hem, likaså för de kommande student- och examenskalasen.
Det är lite i strid med EU:s principer att staten ständigt taktiserar med beskattningen kring den här rutten och beklagar sig över att import från en annan del av EU uppstår. Det är ju det EU går ut på.
Vill man minska på alkoholtraden kunde man däremot retoriskt fråga sig om inte vården av alkoholskador och missbruk på sikt också kunde upphandlas i det EU-land därifrån också alkoholen kommer. Och klienter skickas dit.
Nej, mera handlar det om attityd. Det borde småningom helt enkelt bara bli töntigt att forsla sprit på handtruckar och paketbilar.
Ingen kommer ju från semesterresan med ett ton strumpbyxor, apelsiner eller bildäck heller.