Stubbs knepiga val
För att citera en gammal klassisk påsktext är det nu någon annan som spänner bältet om Alexander Stubb och för honom dit han inte vill.
När du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.
Vi avslutar väl då påskveckan med att skruva om den klassiska texten (som ursprungligen handlade om aposteln Petrus) till ren finländsk partipolitik.
Alexander Stubb (Saml) är ju inte längre ung, trots att han i stålmannatävlingar fortfarande avverkar 225 kilometer till fots, till sjöss och på cykel som få andra.
Under det kommande sjoket i hans politikerkarriär kommer han att fylla femtio. Nu har han ställts inför ett val som har lämnat honom med den ena foten i båten och den andra på bryggan, och med det som hänger däremellan ovanför kallt vatten.
I Samlingspartiets ordförandekamp är den 46-årige Stubb nästan så illa tvungen att ställa upp om han vill ha en framtid inom finländsk politik. Nu har omständigheterna fört honom dit han inte ville.
På EU-arenorna är han omkörd i den mittenkonservativa EPP-partifamiljen av den yngre Katainen, som har lovats någon av de tunga posterna.
I inrikespolitik blir Stubb omkörd när som helst, för det är inte hans grej. I nordiska allmänpolitiska frågor ligger han i arkiven med sin ökända replik från 2011, fan vilken skit.
Och samtidigt är Stubb en av landets mest populära politiker. I en färsk opinionsundersökning vill fyra av tio finländare att han ska bli partiordförande och statsminister. Likaså har han det största stödet bland sitt eget partis medlemmar.
Om hans egen karismatiska framtoning också innebär att han skulle fungera som en triathlonskt uthållig teamledare och statsminister är däremot oklart.
Väljer Stubb nu att stiga ut ur rampljuset, fortsätter den nertoning av hans karriär som redan inleddes när han vid regeringsbildningen 2011 fick ge ifrån sig utrikesministerns prestigefyllda portfölj. En framtid som vanlig bondepjäs i schackspelet i Bryssel är inte vad han har tänkt sig.
Väljer Stubb däremot att ställa upp i ordförandevalet i Lahtis i juni är det möjligt att fältet av samlingspartister sniffar så mycket framtidsluft att han, före den mera ingångna arbetskängan Jan Vapaavuori, blir vald.
Om Stubb blir vald blir det på gott och ont en större förändring i det anrika Samlingspartiet. Det moderata högerpartiet har de senaste åren haft sina välplanerade imageframgångar, kan också under Stubb bli det första genuint Europaorienterade finländska partiet.
Inrikespolitiken kan då komma på undantag och mera bli en sak för partiets farmlag. Inrikes har partiet har ju inte lyckats så bra nu heller, med en slarvigt skissad vårdreform och en misslyckad kommunreform som saldo. Så förändringen kanske inte blir så stor.
Bland kvinnonamnen inför Samlingspartiets ordförandeval valde Borgåbon Taru Tujunen att trampa över med flit.
Här har vi inget stort epos att citera. Så vi citerar henne själv ur presidentfilmen om Niinistö. Där förbannade hon med hänvisning till ett av djävulens många namn en kandidat ”som gick omkring och var rädd för att förlora”.