Fåglar som flyttar
Orre, brushane, grönfink, gulärla... det är som en strof ur Rönnerdahl. Men det är en lista över fågelarter i Finland som för klimatförändringen drar sig norrut.
På 35 år har de fyra arternas tyngdpunkt i Finland flyttat över hundra kilometer norrut. Omkring en miljon fågelobservationer under åren visar hur arter i norra Finland flyttar boplatser längre åt norr med i snitt två kilometer per år.
I söder går det långsammare, men också här har fåglarna sedan 1970-talet i snitt flyttat 23 kilometer uppåt landet.
Det globala klimatet förändras. I Finland är våren är här, för många med en lättad suck för att vintern 2013–14 blev snöfattig.
Det är kanske också en befriad suck över att det fortfarande finns "normala" vintrar utan de tre tidigare årens nästan skrämmande snömassor.
Den internationella klimatpanelen IPCC:s 70 experter satt för några veckor sedan och filade på sin senaste klimatrapport.
Målet att hindra jordens medeltemperatur från att stiga mer än två grader kommer vi kanske inte att nå. Redan dessa två grader kan medföra katastrofal torka och smälta polarisar på sina håll.
Experterna är också fortfarande oense. Från panelmötet åkte en brittisk professor hem för att rapporten "blev för alarmistisk".
Klimatgurun James Lovelock från sextitalet har tagit tillbaka sina egna profetior och sagt att bland andra ex-vicepresidenten i USA och översvämningsprofeten Al Gore överdriver.
Det anses inte vara väluppfostrat i dag att vara skeptisk till att människan vore skyldig till klimatuppvärmningen. Men ändå var det också utan industri så varmt på 1200-talet att man kunde odla vete i Tornedalen. Också utan maskinellt jordbruk hade vi algkatastrofer i Östersjön på 1700-talet.
Det vi vet är att temperaturen stiger, även om man kan vara oense om varför. Det goda är att det som händer förenar världen till exempel kring matförsörjningen, eller i att vi blir medvetna om hur hela folks livsmiljö förändras och att hela önationer kommer under vatten.
Men det handlar också om världsbild. Den som tror att vetenskapen helt kan förklara jordens öde, och att man med i huvudsak ekonomiska åtgärder kan styra det rätt lyssnar gärna på en IPCC-panel.
Men i det finns också en inbyggd risk i att hot alltid tjänar olika intressen. Den som kan sälja en "klimatvänlig" teknologi har också en marknad överlägsen dem som i dag sitter med fördömda, nedsmutsande gamla maskiner och anläggningar.
Andra ser på närmiljön utifrån moral och existens – vad behöver jag av jordens goda för att vara en lycklig människa? Även utan globala klimathot har man lagt värde i att klara sig med mindre och vara förnöjd med det man har.
Andra igen har en vördnad för naturen som någonting outgrundligt och större; att man inte kan veta varför naturen ibland uppträder annorlunda än vi trodde att den skulle.
Också fåglarna är, som i Hitchcocks berömda film från 1963, oförklarliga på sin takkant och på sina hisnande flyttstråk. Alla är inte heller på väg norrut enligt våra klimatteorier.
Ormvråken och korpen flyttar år för år allt längre söderut.