Godsherrar vid östgränsen
I Pernå löste man på 1700-talet det hela så att konungen långt borta såg till att herrgårdarna blev fler. På tal om gränser mot Ryssland.
I synnerhet när den ryska gränsen efter 1743 gick i Pyttis blev det angeläget med rusthåll, säterier, högre officerare och manskap beredda nära gränsen, ifall ryssen hade nya påhitt. Att adeln dessutom var tvungen att försvara sina egna slott och hem höjde naturligtvis också försvarsviljan.
Statsmaskineriet var nästan obefintligt på orten. Länsmännen var impopulära och ingen stannade länge i tjänsten. Makten låg snarare hos herrgårdarna, som under hela 1700-talet ägde mer än hälften av all mark i Pernå och ständigt skaffade sig mer.
– – –
Trehundra år senare, år 2014, är läget nästan detsamma i östra Ukraina. En bräcklig och improviserad statsmakt har i sin nöd utsett landets mest förmögna män, tre industrioligarker och miljardärer, till guvernörer vid östgränsen.
Någon stat finns knappt på gräsrotsnivå. Det som vi är beredda att förorda som det nya EU:s blivande östgräns styrs just nu mera som ett medeltida feodalsamhälle.
All respekt för creutzar, askolinar och vonbornar. Men miljardären Rinat Akhmetov, ny guvernör i Donetsk i östra Ukraina sedan 46 dagar tillbaka, är trots allt en lokal magnat av annan kaliber. I det gamla gruvdistriktet har han 300 000 människor på sina lönelistor.
I EU:s intressesfär kopplas nu företagsintressen samman med statlig förvaltning – i en situation som är fem före krig. Nu om någonsin borde varningsklockor ringa.
Om det legitimeras är det början till ett nytt Europa, där industri- och finansintressen lever sitt eget liv och rustar egna vaktstyrkor och små arméer. Och så vill vi inte ha det.
Om världens paramilitära krigsföretag och legosoldatsöverstar just nu skriver sina fetaste offerter på länge till Ukraina ska ingen vara förvånad.
Av de två länderna på varsin sida om gränsen är Ryssland just nu det mera organiserade. Det berättigar å andra sidan inte Rysslands agerande det minsta. När konflikten behandlades i FN:s säkerhetsråd var Ukrainas inlägg en utsatt stats nödrop; Rysslands inlägg var ett känslomässigt utbrott av svepskäl på nya svepskäl.
I Finland har vi hängt med i EU i 20 år och röstat i dess försommarval om vi har itts. Men nu är det dags att vakna.
Den amerikanske diplomaten Henry Kissinger har sagt att EU inte har någon konsekvent östpolitik och att det är just därför vi har hamnat i den här krisen. Det är sant. Vi har bara tänkt att unionen är ett självklart, bra fredsprojekt som går att rulla ut på kartan, land efter land, under en utvidgningskommissarie, vars namn de flesta av oss inte ens vet.
Men nu tog spettet i sten i östra Ukraina. Det är inte bara för Rysslands skull. Det är också för att vi utan att tänka oss för har hamnat i det principiella vansinnet att tre affärsfurstar sitter och administrerar det som en dag tänks bli EU:s yttre gräns.
Ekonomin har blivit den yttersta maktutövningen.
Storpolitikens noshörningar tampas och dammet yr. Få talar längre om att Ukrainas framtid ska avgöras i demokratiska val. Men den tanken får vi inte ge upp. Demokrati är det viktigaste vi har.
Så kräv svar av EU-kandidaterna om de här frågorna. Och rösta i EU-valet den 25 maj.