En sak jag vill berätta
Utan att ta ställning till den politik Katainen har gjort är det intressant att se hur finländaren reagerar då han ber om avsked på rutigt papper.
Något har vi finländare lärt oss av amerikanerna, nämligen hur man fångar den stora publikens intresse. Har vi något på hjärtat, så skickar vi ut ett meddelande till pressen, ett meddelande som innehåller så lite information som möjligt. Rapartisten Cheek har testat det, Europaminister Alexander Stubb har testat det och bekräftat att det fungerar.
Statsminister Jyrki Katainen är modern och kablade på lördagen ut ett meddelande om att han hade en sak han gärna ville berätta för oss. Under det glapp om några timmar som uppstod mellan pressmeddelandet och själva träffen med pressen hann spekulationerna variera från stort till smått.
Spekulationerna till trots, kan man kanske ändå tycka att Jyrki Katainen lyckades överraska finländarna. På lördagskvällen fick vi höra att Katainen fått nog, att han slutar. Att Katainen inte står till förfogande då Samlingspartiet väljer ordförande vid sin partikongress i Lahtis i juni, att han inte ställer upp i riksdagsvalet. Katainen meddelade i sitt tal till den församlade åhörarskaran att han är färdig med politiken, åtminstone färdig med politik på nationell nivå.
Experterna, de politiska kommentatorerna, verkade faktiskt en smula tagna på säng över statsministerns meddelande.
De stora massorna, experterna i hemmasofforna, var betydligt mer näsvisa i sina första kommentarer om statsministerns avgång. Kaptenen lämnar, som förste man, det sjunkande skeppet går det som en röd tråd genom de flesta kommentarer.
Man frågar sig om de som nu anklagar Katainen för att fly fältet, om det är frågan om samma personer som under de år Katainen suttit som statsminister, krävt hans avgång?
Katainen har, sin relativt ringa ålder till trots, han är 42 år, gjort det mesta man kan inom den nationella politiken. Han har suttit som statsminister sedan riksdagsvalet år 2011, före det var han finansminister under åren 2007-2011. Under hans period som Samlingspartiets ordförande har han lett partiet till seger i alla val, inte ett så pjåkigt resultat för de tio senaste åren.
Katainen säger själv att det är dags för honom att låta nya krafter ta vid, han har vid många tillfällen medgivit att familjelivet blivit lidande på grund av hans arbete. I expertkommentarer har man kunnat läsa spådomar om vilken EU-toppost som redan är vikt för Katainen och många har ställt sig frågan om Katainen tror att familjelivet blir smidigare om han siktar på en internationell karriär. Katainen sade tidigare i tv-programmet Hjalliksen kanssa att det är omöjligt att arbeta mer än han gjort som statsminister.
Bjarne Nitovuori kallar i sin blogg Katainens avgång för en fanflykt och anklagar Katainen för att genom sin avgång bädda för nästa riksdagsval. Frågan är hur länge Katainen borde ha suttit kvar för att få ett godkännande för sin avgång, tills partiet eventuellt förlorar ett val? Tills Finland är på fötter?
Är det så att Katainen prioriterar familjen, är det så att han redan har ett nytt jobb som väntar runt hörnet, så är det fullgoda orsaker för honom att avgå.
Börjar vi anse att politik gör politikerna oss livegna, för alltid, kan det vara svårt att hitta människor som ens för stunden vill dra sitt strå till stacken i framtiden.