Att vikta hårt mot mjukt
Avgörande är om kommuner och producenter vill erbjuda god service eller om de enbart är ute efter att spara eller tjäna pengar.
Bildningsutskottet i Sibbo skulle på måndagen fatta beslut om de fem daghem av vilka kommunen köper tjänster från och med hösten. Utskottet kunde inte fatta beslut, det på grund av ett oklart anbud, och ärendet behandlas på nytt i april.
Avgörande i frågan om upphandlingen av dagvården i Sibbo är priset, till ett hurudant pris producenterna säljer sina tjänster till kommunen. Också andra kriterier spelar en roll, kommunen ställer också krav på producentens personal, behörighet, utrymmen och verksamhetsplan. Den avgörande faktorn är ändå priset.
Om en månad kan kanske beslut fattas i frågan, efter det ska avtalen skrivas. Om producenterna är de samma som nu, fortsätter kanske verksamheten som nu. Om producenterna byts ut, kan den service som erbjuds se annorlunda ut från och med hösten. Barn och deras föräldrar får kanske finna sig i att deras daghem inte längre är detsamma som det var tidigare. De nuvarande avtalen upphör gälla i slutet av juli, med tanke på det kommer beslutet i ett sent skede.
Att säga att det här är något kommunen skulle räkna med, att föräldrarna ändå måste ta den daghemsplats de får, är kanske att gå för långt, men det kanske kan fungera som ett exempel på hur de långa och återkommande upphandlingsprocesserna kan påverka kommunens invånare.
En av de bakomliggande orsakerna till upphandling av kommunala tjänster är att man önskar undvika "stelbenthet", att tjänster utförs ineffektivt, dåligt och dyrt. I fråga om upphandling är det möjligt att utgå från endast "det hårda värdet", det vill säga priset, eller genom att ta också mjuka värden i beaktande. Det normala är att man viktar priset och mjuka värden i offertförfrågan.
I synnerhet i fråga om barn och seniorer önskar man att de mjuka värdena skulle få väga tungt. Om inte annat så för den enkla orsaken barn och seniorer oftast inte har en möjlighet att göra sina egna val.
I dag råder det ett flyttkaos på Folkhälsan Syd i Raseborg. 16 personer som lider av minnessjukdom flyttar från två demensavdelningar på grund av att Folkhälsan Syd förlorade i stadens anbudstävling om vårdplatserna. En av klienterna som flyttar är Kyllikki Bengtström, 100 år.
Harriet Finne-Soveri, enhetschef för äldreservice vid Institutet för hälsa och välfärd, säger i en intervju för Yle Västnyland att det är viktigt med omfattande stöd då en person med minnessjukdom flyttas till ett nytt hem, att det är viktigt att personalen i det nya hemmet har bekantat sig med personen som flyttar in.
Juanita Moed, Bengströms dotter, säger i intervjun att ingen i personalen på det nya hemmet känner hennes mor:
Jag känner inte personalen, de känner varken mamma eller oss. Det här är allt på kommande, så det kommer att bli väldigt kaotiskt.
Med tanke på framtiden, ålderns höst, så kan man bara hoppas att Helena Räsänen, chef för äldreomsorgen i Sibbo, hinner förverkliga det mesta av sina planer före man själv klassas som senior. Att Räsänens plan om kollektivt och fritt äldreboende i till exempel gamla byskolor (Bbl 20.3) skulle vara verklighet långt före man själv är tvungen att söka sig till ett formaterat servicehus.