Den virtuella vändagen
En stor del av det som tidigare hände inför öppen arena har flyttat över till nätet. Det gäller också mobbning.
Det är inte många år sedan man lite föraktfullt skilde liven åt. De spirande liven, vänskapens band som bands över internet var något de flesta fnös föraktfullt åt, IRL (eng. "in real life", på svenska "i riktiga livet") var det som av många ansågs vara det enda rätta.
I dag är det ett försvinnande liten majoritet som fortfarande håller fast vid att allt det riktiga livet finns utanför något som kan förknippas med teknik, digitala plattformar och sociala medier. Trots att man kanske privat fortfarande kan hålla sig till fysiska möten, träffar och samtal, styrs man via både arbete och fritidsintressen allt mer av e-post, webbplatser och sökmotorer.
Samtidigt som samvaron allt mer byggs på tekniska lösningar och plattformer, ser man också en oönskad long tail-effekt svansa efter. Det som tidigare ägde rum på mer eller mindre öppen arena, inför ansiktet på folk, flyttade till nätet och in i applikationerna också i fråga om mobbning, bråk, hot och våld.
I fråga om sociala medier kan tioåriga Facebook redan räknas till kategorin medelålders och människor i medelåldern är de som mest frekvent använder ansiktsboken. Twitter och Instagram är också gamla rävar och nya sällskapsrum dyker upp i snabb takt. De som är snabbast med att ta i bruk de nya rummen är de yngre, nätnativa, användarna.
En av de nyare plattformarna är Ask.fm, en hit bland barn och tonåringar.
"Dö bort, ingen kommer att sakna dig, häxa", så lyder en del av ett meddelande en trettonårig flicka fick sänt till sig över nättjänsten.
Som namnet, ask.fm, säger, handlar det om en nätversion av den klassiska leken "Sanning eller konsekvens". Med den skillnaden att det mest ser ut att handla om att gå fram i osanning och att konsekvenserna är helt andra i än i den klassiska leken. I all dess enkelhet, man registrerar sig som användare, kommer in i ett rum fullt av anonyma användare och får ställa vilka frågor som helst. I fråga om ask.fm kan man konstatera att det inte blev riktigt så som grundarna av tjänsten hade önskat. I dag är det mindre frågor som ställs, mer handlar det om att försöka skymfa de andra användarna så mycket som möjligt. De blyga, tystlåtna, får på pälsen och de som kanske redan i det som kallades IRL lyckats bygga upp ett hängivet harem, de fortsätter jaga anhängare via sin egen "tuffhet" också via ask.fm.
Hot, mobbning och kränkning pågår för fulla muggar. Och det är inte mycket att göra åt, säger polisen, administrationen för tjänsten är registrerad i Lettland och intresset för att samarbeta med den finländska polisen är liten.
Allt fler, allt yngre barn förses i dag med en smarttelefon eller en pekplatta. Möjligheterna att följa med var barnen och ungdomarna rör sig, virtuellt, är allt svårare för föräldrar och andra fullvuxna.
En sak som var bättre på den tiden då man fortfarande gjorde en skillnad på det som skedde "på riktigt" och på nätet, var att föräldrarnas tröskel att fråga vem barnen lekte eller umgicks med var lägre.
Kanske det skulle vara en möjlighet för den förälder som i dagens läge inte har ett hum om var barnet rör sig på nätet, att fira vändagen genom att fråga barnet också om de virtuella vännerna.