Smidigare att parkera
Det vanligaste onda miljösamvete vi oftast har är att vi tar bilen för bara någon riktigt kort sträcka.
Eller om man vill vara riktigt exakt, så har de flesta mest illa över hur andra tar bilen för att åka bara 200–300 meter till närmaste affär, eller från en affär till en annan i innerstan.
Därför är det aldrig försent att fundera på centrumlösningar som är mera attraktiva för dem som går till fots, cyklar, rollar med rollator, eller åker kollektivt.
Samtidigt är det klart att det i en stad som Borgå inte ens i de tätast bebyggda områdena kan finnas något system som fungerar helt bilfritt.
Många gånger behöver man ta bilen. Därför är det, kanske motsägelsefullt, nog också viktigt att göra det smidigt och möjligt att ta bilen när man behöver det. Det har också både en SDP-politiker i staden och en representant för Borgåföretagarna förordat (Bbl 29.1).
En parkering där den första timmen var billig eller helt gratis skulle skapa smidighet för invånare som har ärende till centrum. Det bidrar också till att turister och tillfälliga besökare gärna tar sig ett stopp i närheten av stadskärnan.
De stora parkeringsvolymerna uppstår mera av dem som systematiskt och regelbundet parkerar någonstans i centrum för att de inte upplever sig ha andra alternativ än att köra hit. Det är de som skulle behöva anslutningsparkeringar och gratis elbussar för korta kvartershopp; eller parkeringsgarage med säsongkort.
Borgå behöver en smidigare parkeringsfilosofi än den som nu gör att folk i irriterande hög takt kvitterar hem parkeringsböter, för korta stopp eller små förseningar i att hinna tillbaka till bilen.
Stadsbussen i Borgå hjälper också till att reglera parkeringsbehovet i staden. Den har varit i tät utveckling, men cementerades nu för tio år framåt i den senaste upphandlingen. Bara ett enda bolag, Borgå Trafik, lämnade anbud genom att kopiera upp den nuvarande tidtabellen, lämna in den och vinna tävlingen.
Ingenting ont om Koivistokoncernen; den har överlag gjort ett bra jobb i staden sedan tiderna då de olika familjeföretagen hade sin brokiga trafik och sin ofta osunda femminuterskonkurrens med varandra om tidtabellerna.
I den nuvarande NTM-upphandlingen tycks systemet i alla fall mest gå ut på att behovet beskrivs utifrån den trafik som redan finns, anbudsförfrågningarna likaså.
Därför kan ett enda bolag "förnya sig" genom att texta in en extra Emsalötur i hela det stora körschemat och lösa in hela affären åt sig själv för ett decennium. Frågan är om detta alls är ett genuint anbudsförfarande.
Fram till år 2024 finns det varken särskilt mycket morot eller piska för den som fick ackordet att komma med väldigt mycket nytt som skulle styra om människoströmmarna in och ut i stadskärnan.
Så lösningarna behöver hittas på annat håll. Det är, som Borgåbladet skrev (Bbl 24.1) viktigt med en basidé för ett levande centrum. Att Varuboden-Osla inte placerade ett stort och bulkigt parkeringshus på den nuvarande så kallade Postens parkering är också en lycka.
Det var en omodern tanke. Ett parkeringshus är för stadsarkitekturen är detsamma som kall gröt är för matrepertoaren därhemma.