Svaga isar, lösa skruvar
Trots att sjöbevakningen med beundransvärd envishet påminner allmänheten om de förrädiska isarna, verkar vi blunda för varningarna.
Svaga isar, lösa skruvar
Det ser ut som en del av oss spelar rysk rulett.
Det är en av kommentarerna på en av veckoslutets mest delade artiklar på Borgåbladets webbplats. Artikeln är rubricerad ”Var försiktig i Sunisundet” (26.1), en nyhet som påminner oss om att isarna inte nödvändigtvis håller det kyliga vädret till trots.
Kanske det är den sena vintern, vintern som efter månader av regn och värmegrader överraskade oss med de efterlängtade minusgraderna, snön och så småningom isen, som gör att påminnelsen om att isarna är svaga faktiskt är på sin plats. Trots att vi bor vid kusten, i bästa fall har flera generationers erfarenhet av menföre och isar, har de svaga isarna skördat många offer redan under denna korta vinter.
”Man drunknade i Sibbo” (Bbl 21.1). ”Kvinna drunknade i Ekenäs” (VN 19.1). Mannen i Sibbo körde ut på havsisen med snöskoter, kvinnan i Ekenäs drunknade då hon försökte rädda en hund som kommit ut på isen. Under samma veckoslut rapporterades liknande olyckor också på andra orter vid Finska viken, i de olyckorna kunde de personer som gått genom isarna räddas i tid.
Trots att sjöbevakningen med beundransvärd envishet påminner allmänheten om de förrädiska isarna, verkar vi blunda för varningarna. I fråga om Sunisundet var ortsborna förskräckta över hur tanklöst söndagsströvarna tog sig an de svaga isarna, Denise Lönnroth som intervjuades för artikeln konstaterar samtidigt som tre personer skidar över sundet att de våghalsade ställer till det också för dem som håller sig på torra land:
Det här är inte roligt alls. Om man måste hjälpa någon utsätter man ju sig själv för fara.
Okunskap? Våghalsighet? Något är det som lockar oss ut på isen trots påminnelserna och de direkta varningarna bland andra sjöbevakningen kommer med
I fråga om isarna väljer en del att blunda för faran, i andra fall lurar faran där man minst anar den.
Hund- och kattägare har under flera år utsatts för ofog som i värsta fall lett till att deras husdjur dött eller avlivats. Personer som hyser stora antipatier för antingen djur eller för deras ägare, har med jämna mellanrum planterat ut matbitar i naturen som glupska hundar eller katter ätit upp. Matbitar som innehåller glas, ritstift och gift. På sociala medier stöter man frekvent på varningar som handlar om stråk och områden på vilka giftiga läckerheter hittats, ofta rapporteras i samband med varningarna om allt från sjuka till döda husdjur.
Nu har glasskärvor också hittats i godsaker ämnade för människomunnar, mer specifikt ämnade för barns munnar. I Åbo har man på åtminstone två daghem utsatts för ytterst allvarligt ofog. På Honkaistentien päiväkoti i Åbo upptäckte personalen att skruvarna på en klätterställning var lösa, någon hade fingrat på klätterställningen på ett sätt som gjorde den farlig för barnen. Elledningar har rivits ut och lämnats hängande på ett sätt som beskrivs av polisen som livsfarligt. Turun Sanomat skriver också om skumgodis som hittats på daghemmens gårdar, skumgodis preparerade med glasskärvor.
Busstreck kanske någon vill avfärda ofoget med, men om ofoget leder till allvarliga skador eller död är det fråga om betydligt allvarligare brott.