Utan frukt och skidor
Man kunde kanske inrätta materialbanker i skolor och daghem. Den som har utrustning som blivit för liten för de egna barnen kunde ge utrustningen vidare till barn som behöver nytt.
Det ser ut att bli högsäsong för den som är intresserad av vintersporter, skidspåren lockar och i rinken ligger glittrande is och välkomnar skridskoåkare. Också i skolor och daghem ser man med glädje fram emot att byta inomhusgymnastiken mot motion ute i det friska.
Högsäsongen för vintermotion innebär för en del familjer lågvatten i kassan. I en del familjer är vintersportande omöjligt helt enkelt för att det är en omöjlighet att köpa den utrustning som krävs, skidor, stavar, pjäxor, ytterkläder, skridskor och kanske en klubba. Då pengarna inte vill räcka till för det allra mest nödvändiga, då är tröskeln för att låta bli att köpa skridskor som kanske används några gånger låg.
I diskussioner om dyr utrustning som krävs för att barn ska kunna delta i den av skolan eller daghemmet organiserade verksamheten sägs det i fråga om just skidor och skridskor att det lönar sig att försöka fynda på lopptorg eller i butiker som säljer begagnat. Trots ett betydligt mer facilt pris på varorna så behöver det inte betyda att mindre bemedlade familjer har råd.
I Sverige pågår en debatt under rubriken Fruktkampen. Åke Holm, pappa till en sjuårig skolelev startade Fruktupproret, som det också kallas, efter att hans barn berättat om en pojke i samma klass som aldrig hade frukt med sig till skolan. Holm skickade efter det hans barn berättade alltid med en extra frukt med barnet till skolan och berättade om det han lärt sig på Facebook. Inlägget delades mer än 11000 gånger.
Holm öppnade en sida på Facebook som han gav namnet Fruktkampen, syftet med upproret är att få bort avgifter från skolan som enligt den svenska skollagen ska vara avgiftsfri.
Fruktkampen har i dagens läge mer än 14000 anhängare. Upproret handlar inte bara om den frukt som de svenska skoleleverna förväntas ta med sig till skolan för att äta som mellanmål, det handlar om de extra kostnader som utflykter, klassresor, teaterbesök och annat medför. Utgifter som är omöjliga att täcka i en del familjer.
Holm skriver i ett inlägg i Fruktkampen:
"Också på den här sidan möter vi den sortens förakt som bottnar i total okunskap, insikt och empati för de ekonomiskt och socialt svagare. De svagare som är de som lider av ångest inför varenda termin, i smärtsam förvissning om vad skolan kommer att kräva av dem dagligen, veckovis och genom plötsliga "överraskningsutgifter" i slutet av månaden, antingen precis före barnbidraget och/eller dagarna före lönedagen."
En fråga många ställer sig är hur det är möjligt att familjer inte har råd med en frukt om dagen?
På webbplatsen familjeliv.se diskuteras ämnet under just den frågan, vem är det som inte har råd med till exempel en banan? De familjer som inte har råd med en banan, de som kunde besvara frågan, är kanske inte familjer som har råd med en dator eller en internetuppkoppling är ett av svaren på frågan.
Det handlar inte om frukten, det handlar om att alla familjer inte har råd att ställa upp på det som skolan och daghemmet kräver och också i Finland tampas otaliga familjer med samma problem.
Skolan och daghem måste ta hand om eventuella extra utgifter så att barn vars föräldrar inte har råd inte drabbas.