Mitt livs adresser
Finns det något i undersökningen som förargar, så är det det faktum att så många ser att den kommun de är födda i inte finns längre.
Enligt senaste uträkningen har jag överlevt 26 olika flyttningar, men de här är ställen jag har bott på helt så där på riktigt perioder under ett år är "besök", inte boende, tycker jag.
Det är en av kommentarerna med anknytning till den undersökning som de finlandssvenska mediehusen genomför för tillfället, undersökningen "Mitt livs adresser".
Man kan inte prata om endast ett mål för undersökningen, målen är många. Dels vill man ha svar på hur finlandssvenskarna rör sig, dels vill man, säger Jens Finnäs, datajournalisten som skapat enkäten, fånga upp människors upplevelser och skapa en debatt.
Kardinalmisstaget som görs av både oss och andra är att man drar alla finlandssvenskar över en kam. I synnerhet då man studerar oss geografiskt inser man att skillnaderna är fler än likheterna då man ställer en österbottning, en helsingforsare och en Borgåbo bredvid varandra.
Finlandssvenskarna är få och vi bor långt ifrån varandra. På grund av det tryck som minoriteten utsätts för, vi är för dyra, vi får för mycket av den gemensamma finländska kakan och vi tvingar vårt språk på den finska majoriteten, uppstår med jämna mellanrum ett behov av att hitta något som kunde kallas det finlandssvenska kittet.
Kittet är i sig ganska obefintligt. Vi pratar ett språk berikat av ett stort antal dialekter, vi delar kultur, om än snapsvisan och folkdansen inte alls intresserar alla och sen de givna: Dragsvik som huvudort för de flesta finlandssvenska beväringar och Åbo Akademi som en given studieplats för många studenter.
Det görs försök att konstruera ett kitt, ett "något" som kunde samla alla finlandssvenskar under ett paraply. Inte sällan är det mediehus som önskar att just deras innehåll är det som länkar samman hela Svenskfinland. Svenska Yle med ett utbud på riks- och regionalplan i alla kanaler har under många år jobbat för att vara det som finlandssvensken identifierar sig med.
Carin Göthelid, mediechef på Svenska Yle skriver i en kolumn (3.9):
En konstruerad samhörighet är inte så mycket att ha. Det finns de som tycker att hela begreppet Svenskfinland är en politisk konstruktion som främst gagnar Svenska folkpartiet.
Då Svenska Yle gick in för att sammanföra de olika redaktionerna, också de regionala, till en gemensam innehållsproducerande redaktion var farhågorna många. Med tanke på utbudet uttrycktes rädsla för att samma nyheter skulle köras ut i alla kanaler.
Samma rädsla uttrycks nu då KSF Media Ab söker en ny tidningschef. VD:n Henrik Johansson ersätts av en tidningschef, en person som ansvarar för utgivningen av bolagets sex tidningar. En likriktning av innehållet! kunde man omedelbart läsa på de sociala medierna.
Innehållet i tidningarna kommer inte att bli likriktat, Borgåbladet kommer också i fortsättningen att handla om det som händer i Borgå med omnejd, med fokus på nyheter, kultur, familj och sport.
Och den förestående kommunreformen, för finns det något i undersökningen "Mitt livs adresser" som förargar, så är det det faktum att så många ser att den kommun de är födda i, som de upplever som en del av sin identitet, att den inte finns längre.