Ovissa slut i drevens tid*
Vinnarkvinnor sänker mäns självförtroende framgår i en studie som presenteras i den senaste utgåvan av Journal of personality and social psychology.
Ovissa slut i drevens tid*
"Kossudirektören", Altias VD Antti Pankakoski, fick gå. Styrelsen ansåg att företagets resultat är för dåligt och valde att sparka Pankakoski. Pankakoski går inte tomhänt, han får ett avgångsvederlag som motsvarar 18 månaders lön, cirka en halv miljon euro.
Raka rör, styrelsen väljer att byta VD i jakten på någon som kan piska upp resultatet.
På slakare lina har vi polisöverdirektör Mikko Paatero, inrikesminister Päivi Räsänen har gett Paatero tid till måndag att fundera över sin ställning. Räsänen uppgav på torsdagen att Paatero varit medveten om oklarheterna vid Helsingforspolisen i en vecka innan han informerade henne. Oklarheterna handlar om att polisen i Helsingfors inte använt sina informationskällor i enlighet med lag och bestämmelser, oklarheterna kopplas till den pågående utredningen kring Jari Aarnio, chef för Helsingforspolisens drogrotel.
Räsänen sade inget på torsdagen om sitt förtroende eller sviktande förtroende för Paatero, Räsänen hänvisade till den betänketid Paatero har givits.
Titeln som Veckans uthängda går utan konkurrens till verkställande direktören för Keva, Kommunernas pensionsförsäkring, Merja Ailus. Under veckan som gått har vi fått läsa om hennes habegär i fråga om bostäder, inredning och bilar. Vi har slukat information om Ailus renovering av tjänstebostaden, vi har himlat med ögonen över hennes tjänstebil och framför allt har vi ansett att Ailus borde både skämmas och avgå.
Att Ailus borde avgå anser också Laura Räty, ordförande för Kevas styrelse. Med betoning på avgå, vilket Ailus meddelat att hon inte har för avsikt att göra. Avgår Ailus lyfter hon lön för uppsägningstiden, sparkas Ailus utlöses en fallskärm på över 200000 euro.
Dreven går, men drevens gång har olika nyanser. Än så länge är det inte många som ifrågasatt Pankakoskis avgångsvederlag, man verkar tillfreds med att Räsänen skickat hem Paatero för att fundera, men att Ailus fortfarande sitter kvar, det upprör många.
I fallet Ailus stöter man hela tiden på kommentarer som tycks skrivna utgående från känsla, nerkokat i en mening handlar det om att Ailus borde skämmas, hur täcks kvinnan, som ansvarar för en stor del av finländarnas pensioner, ta för sig på detta sätt?
Ailus har inte tagit för sig, Christina Båssar, fullmäktigeledamot i Keva och kommundirektör i Vörå påminner om att det Ailus fått i form av förmåner, det är godkänt av Kevas styrelse (Hbl 21.11).
Iltalehti påpekar att Ailus lön de facto är låg, det jämfört med vad hennes manliga kolleger på andra pensionsföretag förtjänar. Ailus förtjänar 21300 euro per månad, Risto Murto som tillträder som företaget Varmas VD i början av nästa år kommer att förtjäna 43000 euro per månad som ingångslön. Harri Sailas, VD för Ilmarinen, kör också en förmåns-BMW, precis som Ailus, men inget rabalder har uppstått kring Sailas bil.
Vad är det männen gör som är värt mer än det dubbla mätt i pengar? Kvinnan får köra bil, men bakom ratten på en BMW passar hon nog inte?
* Jmfr. "I grevens tid"; om något sker "i grevens tid" så slutar det lyckligt.