Vargen kanske kommer
Äldre personer med erfarenhet av alarm i krigstid har det kanske i ryggmärgen, då larmet går söker man skydd för att kanske överleva.
Trots att signalen "fara över" ljöd redan för en vecka sedan fortsätter kemikalieolyckan på Neste Oils raffinaderi i Sköldvik att finnas på våra läppar.
I Borgåbladets rapport om olyckan (13.11) ingick också en intervju med några unga äventyrare som förberedde pendulumhopp från Emsalö bro. En av äventyrarna sade i artikeln att gasläckan - då ännu aktuell - bara höjde stämningen. En annan av äventyrarna säger att han inget visste om läckan, hos honom höjde läckan på wow-effekten. På Emsalö sade en av invånarna att det kanske handlade om en provsignal, att inget farligt brukar hända på Emsalö.
Artikeln väckte uppståndelse bland en del av tidningens läsare. Främst ifrågasattes äventyrarna och deras inställning till den farliga situation som rådde, men också tidningens linje ställdes till svars. En läsare önskade att redaktionen skulle ha ett mer moraliskt grepp i allvarliga situationer som denna. Läsaren drog parallell till svenska medier som i fråga om den här artikeln kanske inte valt att berätta vad som hände, utan vad som borde ha hänt. Enligt den här läsaren borde vi sagt åt äventyrarna att åka hem eller åtminstone ta sig inomhus.
Det är ett problem, säger man på Räddningsverket i Östra Nyland (se Bbl 19.11), en del av invånarna förhåller sig alldeles för slappt till till exempel myndighetsmeddelanden och varningssignaler.
Brandingenjör Reijo Houni säger att det främst är äldre människor som tycks respektera den allmänna varningssignalen och också vet vad de ska göra då den ljuder. Fullvuxna och unga har en tendens att antingen strunta i varningar eller sen handlar det om att man inte vet vad man ska göra då det till exempel sker en olycka i Sköldvik.
Äldre personer med erfarenhet av alarm i krigstid har det kanske i ryggmärgen, då larmet går söker man skydd för att kanske överleva. Personer i medelådern, unga vuxna, är uppvuxna i en tid där det allmänna oljudet är så högt att man kanske inte ens noterar en varningssignal. Oljud som industrin, trafiken och oljudet vi människor skapar gör att allt fler väljer att stänga öronen i de offentliga rum vi rör oss i.
Det är inte bara i ljudmiljön det kan vara svårt att urskilja varningar och varningssignaler. Vi varnas i dag för så mycket att det mer och mer påminner om sagan Pojken och vargen, det är svårt att veta när vargen på riktigt är i antågande. Ett gott vargexempel är de undersökningar och kontraundersökningar som publiceras frekvent, de som handlar om positiva och negativa effekter av det vi sätter i vår mun. Mest omdebatterade är väl choklad, kaffe och vin - ena dagen för de oss i fördärvet, en annan dag är det de som räddar oss undan en för tidig död.
Den som är normalfrisk och lever ett relativt normalt liv kan högst antagligen fortsätta leva sitt liv som hittills. Det är knappast den ena biten choklad, det ena glaset vin eller en timme framför datorn som i sista hand kommer att vara det avgörande.
Men, om och då varningssignalen ljuder, lönar det sig ändå att ta sig inomhus och invänta mer information. För att inte sen, då det redan är för sent, banna sig själv för att man just i det ögonblicket signalen ljöd beslöt sig för att strunta i bestämmelserna.