Patruller behövs
Årstiden till trots, låt mig få använda uttrycket "som svamp i skogen".
Gatupatruller, de har då minsann dykt upp som svamp i skogen de senaste veckorna och månaderna.
Och det är bra, gatupatruller behövs verkligen.
Uppgifterna de kunde och borde utföra är otaliga. För att fortsatt löst knyta an till årstiden, vi hade ju några veckor av riktig vinter.
Då det var som kallast borde gatupatrullerna absolut ha patrullerat. Med bilbatteriladdare i ryggsäckarna. Vilken strömlös bilist skulle inte ha blivit glad av bilbatteripatrullen?
Då snön började vräka ner skulle vi absolut ha behövt en patrull till. Snöskottarpatrullen. Vilken insnöad gubbe eller gumma skulle inte ha blivit glad av en patrull med spadarna i högsta hugg? Mammor och pappor som kört fast med barnvagnen i drivorna skulle med öppna armar ha tagit emot hjälp av barnvagnsskuffarpatrullen.
Sen blev det halt, riktigt dödskalleväder. Här borde dubbpatrullen definitivt ha tagit en aktivare roll. Eller ett aktivare grepp och famntag om de personer som vågade sig ut på trottoarerna. Med stadiga dubbar under skorna kunde patrullen ha ledsagat östnylänningen längs gatan, till apoteket, till butiken, kanske ända fram till hemdörren?
Övergångsställena, en riskzon oavsett vilka samhälleliga trender som råder. Skyddsvägspatrullen borde absolut skuffa undan hundarna och pinka eget revir runt alla övergångsställen. Vid de vita strecken skulle partrullens medlemmar modigt stiga ut på körbanan före alla skolelever och andra våghalsar och sonikt stoppa bilister som inte hittar rätt med bromsfoten.
Då snön nu smälter bort ser vi det, det som göms i snö och så vidare... Det är absolut dags för skräpplockarpatrullen att hala fram sina sopsäckar.
Vad behöver vi mer av mitt under midvintern? Lite glädje, ljus och värme kanske? Glädjepatrullen skulle vara ett vackert inslag på våra gator. Ni vet själva hur man reagerar om en okänd person ler, eller än värre, säger ett vänligt ord mitt på gatan? Man blir ju rädd med mindre. Glädjepatrullen skulle kunna gå i bräschen för lite fler leenden i stadsbilden. I bästa fall kanske glädjen smittar av sig.
Det finns ju en del patruller redan. De patruller som inte fokuserar på att sprida just glädje och förståelse för medmänniskan, kunde flytta sitt patrullerande ut i skogen. Det är bevisat att redan tjugo minuter i skogen påverkar hjärnan och gör människan på bättre humör.