Charlotte Vainio: I kläm
Att de här uppgifterna fortfarande, i ett samhälle som ska föreställa jämställt, faller på kvinnors lott gör med rätta många kvinnor ganska förbannade.
Marja Hintikka Live på Yle gjorde i början av november en undersökning om hushållsarbete. Den höll kanske inte särskilt hög vetenskaplig standard, men jag är ändå lite överraskad över den relativa tystnaden kring resultaten. Undersökningen visade nämligen att det obetalda hushållsarbetet ofta faller på kvinnan och framför allt att kvinnor inte är nöjda med fördelningen. Det här är någonting som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet.
Visst finns det ekonomiska aspekter. Samhället behöver kvinnorna i arbete, en jämnare fördelning skulle motverka kvinnors sämre löner och så vidare.
Men egentligen borde det räcka med att så många kvinnor uppger att de inte är nöjda med fördelningen. Vi får inte sopa det under mattan, så att säga, och skrocka att kvinnor aldrig blir nöjda ändå. Det här är för stort, och för viktigt. Det handlar inte om att kvinnor är bortskämda utan om att kvinnor hamnar i kläm.
I kläm mellan ett samhälle som glatt hävdar att ”kvinnor kan” och uppmuntrar till hög utbildning och karriär å ena sidan och en struktur i vilken det fortfarande ligger på kvinnors ansvar att sköta om barnen och hemmet å den andra. Det är som att försöka lägga ett 100 bitars livspussel där man blivit tilldelad 150 bitar.
Och det tog mig lång tid att inse att det inte bara var jag som satt där med släggan och försökte få de överblivna bitarna att passa. För man inbillar sig att fördelningen är helt rimlig och att man själv är den enda som inte räcker till. Man offrar i tystnad en liten bit till av sig själv och hoppas att det ska hålla. Man ska fylla i och returnera lappar till skolan, ta med tre euros paket till fem olika julfester. Se till att det finns skridskor, skidor, utebyxor, mössor, vantar och underställ i rätt storlek, vid rätt tid. Veta vad som finns i kyl och frys. Veta vad som måste handlas. Det är en sanslös massa små men viktiga organisationstekniska detaljer som måste till för att vardagen ska fungera.
Samtidigt handlar det inte bara om att vara ansvarig för det organisatoriska. Undersökningen visar också att det hamnar på kvinnors ansvar att se till att saker blir gjorda. Män kan diska, tvätta och städa – men först efter att kvinnan sagt till dem att göra det. Och många män förväntar sig det. De säger att de inte ser vad som behöver göras och så sätter de sig framför tv:n och väntar på att få en att göra-lista i handen. En lista som planerats och skrivits av en kvinna, ofta motiverat med att det ändå är kvinnan som har bäst koll på vad som behöver göras.
Och det är tungt. Särskilt om man förväntas ordna det på vad som ironiskt nog kallas ”fritiden” – den där tiden mellan hemkomst från jobbet och att man stupar i säng. Att de här uppgifterna fortfarande, i ett samhälle som ska föreställa jämställt, faller på kvinnors lott gör med rätta många kvinnor ganska förbannade. Det gör kvinnor överarbetade, stressade och ledsna. Man kan tycka att det skulle vara anledning nog att reagera.
Charlotte Vainio
är genderforskare och historiker.