Mikael Grannas: Lådleken fortsätter
Med risk att låta tjatig måste jag återkomma till social- och hälsovårdsreformen, eller vårdreformen, som är denna regerings viktigaste strukturreform. Och varför vill jag åter skriva om detta tema? Jo, för vårdreformen blir en av de viktigaste förändringarna i vårt välfärdssamhälle någonsin för den påverkar direkt alla invånarnas liv i Finland en lång tid framåt. Och därför måste lösningen bli bra. Och jag återkommer till vårdreformen också för att det nu håller på att gå lika för den som för den förra regeringens viktigaste reform kommunreformen – den håller på att förfalla till en lådlek av makt där själva servicen och invånarna blir i skymundan.
Kommer du ihåg vad det hetaste inrikespolitiska temat var på hösten för fyra år sedan? Jo, antalet kommuner. Ska vi ha 20? 50? 100? eller till och med 170 kommuner i framtidens Finland? För detta ändamål stängdes en bunt arma tjänstemän in i ett kontorslandskap i centrum av Helsingfors för att rita kartor, som sedan alla blev nedskjutna. Alla tyckte efteråt att man inte kan göra en reform på detta sätt utan man bör tidigt involvera de parter som berörs i processen och fokusera på de uppgifter som kommunerna borde ha.
Vad händer nu? Man diskuterar hur många vårdområden det skall finnas. Skall vi ha 5? 9? 13? eller till och med 19 i framtidens Finland. En bunt arma tjänstemän har stängts in i ett kontorslandskap i centrum av Helsingfors för att komma fram med kartor om antalet vårdområden. Efter det vill man packa för stunden odefinierade uppgifter från centrala och regionala organisationer in denna samma vårdorganisation.
Till en senare tidpunkt har man lämnat frågor som hur invånarnas frihet att välja sina vårdproducenter enligt EU:s patientdirektiv skall förverkligas, hur reformen gynnar till exempel åldringar och barnfamiljer med problem samt hur hela kalaset skall finansieras.
Öppet är även vad kommunerna skall syssla med när dammet har lagt sig. Där är en väsentlig fråga för oss kommunalare – kommer kommunen att ha en roll som producent till vårdområdet eller tar vårdområdet över hela verksamheten?
Jag är mycket rädd för att denna regering nu håller på att sjunka in i samma kärr som den förra regeringen och trots ädla syften försöker förverkliga en reform på ett sätt som i praktiken inte går att förverkliga eller är rakt ut sagt en sämre och dyrare lösning än vad vi har i dag.
Ett gammalt citat av Harvard-professorn Alfred Chandler som jag ofta använder är ”struktur följer strategi”. Tanken bakom citatet är att man först måste veta i vilken riktning man vill att verksamheten skall utvecklas och först sedan planerar man med vilken struktur dessa verksamhetsmålsättningar bäst kan realiseras. Gör man tvärtom misslyckas man som oftast. Ifall man ändå lyckas så har man högst sannolikt haft tur.
Vårdreformen följer nu samma fotspår som kommunreformen, där strukturen styr strategin. Jag hoppas att man i vårdreformen har bättre tur än i kommunreformen.
Mikael Grannas
är kommundirektör i Sibbo.