Hilkka Olkinuora: Godmorgon, riksdag!
"Men nu räcker det inte med att ställa i ordning i och för sig nödvändiga sängplatser och dumpade kläder. Både beslutsfattare och den gemene medborgaren måste få svar på sikt, de asylsökande likaså."
Säsongsstart. Ny början. Nya möjligheter att sluta bortförklara gamla misstag, sluta fokusera på partipolitiska petitesser och börja se strategiskt, se stort. Folket vill inte se sina valda med byxorna nere – igen.
Detta att avsäga sig ansvaret med att man har blivit tagen på sängen. Som man bäddar får man ligga. Folkvandringen av asylsökande till exempel, var ingen oväntad naturkraft typ tsunami.
I decennier har de utvecklade länderna cyniskt exploaterat naturresurserna i Afrika, betalat och blundat för terrorregimer. Ännu längre bakåt i tiden har vi gjort politiska tabbar i oljeländerna och försummat möjligheterna att hjälpa spirande demokratier typ den arabiska våren och nu amputerade vi bistånden. Därmed har vi själva bidragit till det tryck som nu exploderat rakt i ansiktet på oss.
Redan på åttiotalet fick vi på försvarskursen höra att de största hoten mot rikets inre säkerhet är en okontrollerad invandring av hungrigt folk – då mest från närområdena. På Davosseminariet i början av nittiotalet rådde konsensus om att det största hotet mot västländerna efter den dödförklarade kommunismen skulle bli den militanta islamismen.
Hela tiden har vi vetat. Hela tiden har vi blundat och plundrat, lappat konsekvenserna i stället för att ta itu med orsakerna.
Men nu räcker det inte med att ställa i ordning i och för sig nödvändiga sängplatser och dumpade kläder. Både beslutsfattare och den gemene medborgaren måste få svar på sikt, de asylsökande likaså.
Från och med i dag tar vi emot tio nya asylsökande per timme dygnet runt. Om hälften av dessa får uppehållstillstånd är vi snart 15 000 nya invånare rikare – nästa år inte medräknat. Och sedan? Var skall de bosätta sig, och hur? En del myndigheter förordar stora enheter, andra tycker att det då självklart blir bråk sinsemellan och med ursprungsbefolkningen. Forskare har varnat för att ju större andelen unga utbildade, arbetslösa män är desto mer instabilt blir samhället. Betraktar riksdagen detta som ett undantagstillstånd, med vilken tidsram i så fall, eller räknar man med en slutgiltig förändring i vår demografi? Vad är elitens strategi för att ge de strandsatta ett kvalitativt värdigt liv? Var finns hoppet?
Samma fråga kan ställas många gånger om. Bara ett exempel: vår demografi, den ökända pyramiden som står på huvudet, lär vara boven till vårt ekonomiska elände – men tillika välkänd sedan gammalt. Litet har åtgärdats. Nu mixtrar man panikartat med äldrevård och dagvårdsplatser. Men det räcker inte heller. Vad skall de nya beslutsfattarna göra för att återskapa en framtida sund samhällsstruktur – att skapa hopp hos blivande föräldrar samtidigt som de nuvarande stryps?
Det statsmannaaktiga och det mänskliga förutsätter att de folkvalda ser frågan i ett större perspektiv. Fullmakten förutsätter både realism och hopp.
Men snart blir vi väl alla, kreti och pleti, åter lika överraskade av snön och av att man måste byta till vinterdäck.
Hilkka Olkinuora
är journalist och samhällsaktivist.