Mikael Sjövall: Demografiska trender
Helsingin Sanomat har i sommar uppmärksammat flera utrotningshotade minoriteter. I stort uppslagna reportage har vi fått följa med hur skoltsamerna, kvänerna och karelarna kämpar för att deras språk inte ska försvinna från världskartan. Det brådskar. I dag återstår endast cirka 300 personer som talar skoltsamiska och 2 000 personer som talar kvänska. Språkdöden hänger i luften. Enligt lingvisten Ludvig Forsman vid Åbo Akademi kan ett utrotningshotat språk överleva ifall den språkliga minoriteten enas om ett socialt fördrag som ska forma vardagen. Ifall valet av huvudspråk blir en individuell fråga i stället för en kollektiv angelägenhet är loppet oftast kört, menar han.
I Svenskfinland kryllar det av outtalade förväntningar och kollektiva fördrag. De flesta finlandssvenskar och tvåspråkiga familjer väljer numera den svenska skolan framför den finskspråkiga. På 1970-talet var det andra bullar. Då valde de flesta tvåspråkiga familjer att registrera sina barn i finskspråkiga skolor. Förståelsen för tvåspråkighet sviktade och i vänstersinnade kretsar var det många som övergav svenskan i den illusoriska tron att det svenska språket var en borgerlig kvarleva från en svunnen tid.
Inte att undra över att den svenska arbetarklassen i Helsingfors har förfinskats i stor utsträckning. En titt i den demografiska backspegeln avslöjar att antalet svenskspråkiga i Helsingfors har minskat från 46 018 till 35 845 personer de senaste 35 åren. Svenskan har förflyttats från de offentliga rummen till marginalen. Konstigt nog tycker den finlandssvenska vänstern att denna utveckling är ointressant. Författaren Claes Andersson understryker att försvaret av de svenska domänerna inte får förvandlas till en politisk överideologi. Vänstertidningen Ny Tids chefredaktör Janne Wass är inne på samma spår. Wass proklamerade nyligen på Facebook att hans svenska modersmål är en femtonde rangens fråga i det egna identitetsbygget. ”Det är mycket viktigare för mig att jag är feminist och människorättskämpe än att jag är svenskspråkig”, skrev Wass. Vem bryr sig om modersmålet och mossiga, etniska markörer då klasskampen upptar all energi. Riksdagsledamot Li Andersson betraktar också sin enspråkigt svenska bakgrund som en barlast.
Vi finlandssvenskar är bra på att utplåna och förneka oss själva. Den demografiska trenden talar sitt tydliga språk. Antalet svenskspråkiga i Finland har minskat från 348 000 till 289 000 personer de senaste 65 åren. Det är en minskning med 17 procent. Enligt organisationen Federal Union of European Nationalities (FUEN) hör den finlandssvenska minoriteten till de få och lätträknade språkminoriteterna som uppvisar en negativ demografisk trend i Europa.
Får man tro Svenska Finlands folkting har pendeln till all lycka svängt. Utflyttningen till Sverige har minskat, de tvåspråkiga familjerna flaggar svenskt och så har vi blivit bättre på att ta fasta på Mark Levengoods uppmaning ”gnäll mindre och knasa mer”.
Mikael Sjövall
är finlandssvensk rabulist.