Dammråttan är en miljöfara
Tar du en fuktig trasa och torkar av allt innan du dammsuger undrar Aftonbladet på sin webbsajt. Och fortsätter med att konstatera att i så fall kan du vara värsta miljöboven.
Det är hushållen, inte industrin, som i dagens läge utgör den största faran för miljön. På grund av sin aningslösa hantering av farligt damm.
Det har gått drygt tolv timmar sedan undertecknad gjorde sig skyldig till aningslös hantering av farligt damm på allehanda ytor. Allt från dörrar till bord, elektroniska mackapärer och bokhyllor fick sig en omgång av den fuktiga trasan. Vad gör man inte för att slippa städa på en fredagskväll, eller ännu värre, storstäda på veckoslutet? Men efter några aningslösa webbklick har känslan av förnöjsamhet övergått i vanmakt.
Det värsta man kan göra är att våttorka visar det sig. Ska man prompt göra det ändå, ska man se till att dammsuga eller torrdamma först. Fastän en annan tycker att den fuktiga trasan binder dammet mycket bättre än någon torr duk lyckas göra. En fuktig trasa spetsad med lite rengöringsmedel suger inte bara upp damm och lämnar en svag doft av rent och fint efter sig. Den suger åt sig allehanda farliga partiklar som blandas i sköljvattnet, som sedan får rinna ner i avloppet.
Aftonbladet har talat med en expert på Käppalaförbundet som renar avloppsvatten i Stockholmstrakten. Experten uppmanar oss att bränna upp dammet.
På sin webbplats varnar förbundet för dammråttor, som tydligen kan vara riktigt läskiga. Dammet suger åt sig skadliga kemikalier, och därför ska det sugas upp, inte spolas ner. Mikrofiberduken ska dammsugas efter att den använts, och dammet som man avlägsnar ska slängas i hushållssoporna.
Vågar man ens fråga om det längre är möjligt att gå ut på balkongen eller glänta på dörren för att damma av trasan? För att inte tala om att piska mattor. Om det inte räcker att dammsuga dem, vilket det inte brukar göra, återstår då bara att bränna upp dem?