EU och maten
Det känns inte bra för samlingspartistiske jordbruksministern Petteri Orpo att EU vill förstöra grönsaker och frukt för 125 miljoner euro, på grund av ryska kontrasanktioner. Dessvärre anser sig Orpo inte vara kompetent nog att ta ställning till hur de råvaror som nu håller på att mogna och småningom ruttna bort på de sydeuropeiska fälten, kunde tas tillvara. Till Hbl säger Orpo att det är svårt att hitta en alternativ lösning, eftersom det trots allt handlar om så pass stora mängder frukt och grönsaker.
Hoppsan. Vem avskaffade fattigdom och hunger över en natt? Och framför allt; hur kommer det sig att världen inte har nåtts av glädjebeskedet ännu?
När EU stöder de europeiska bönder som drabbas, är det för att hindra ett häftigt prisfall på marknaden. Odlare som låter bli att sälja sin skörd, får en ersättning från EU för att täcka förlusten. Eftersom EU på det här sättet vill förhindra att priserna dumpas, får maten inte säljas utan den måste slängas.
Nu kanske någon i sitt stilla sinne undrar om det inte vore förnuftigare att dela ut maten i form av bistånd. EU kunde använda sina 125 miljoner euro på att ordna med transport och distribution av grönsakerna och frukten till människor som inte har tillräckligt med mat för dagen, i stället för att, som nu, kräva att maten förstörs.
I dagens läge finns det 842 miljoner människor i världen som per definition är undernärda. Det betyder, enligt Världslivsmedelsprogrammet WFP, att var åttonde människa på jorden inte får i sig tillräckligt med näring dagligen för att kunna leva ett aktivt liv.
Aids, malaria, och nu Ebola är sjukdomar som skapar stora rubriker och får miljoner människor att ängslas. Ändå är hunger och undernäring ett mycket större hot mot människans hälsa.
På WFP har man trots allt inte gett upp hoppet. Det finns tillräckligt med mat i världen för att ingen ska behöva hungra. Dessutom har vi all den kunskap och utrustning som behövs för att nå målet.
Men inte ens kunskap och utrustning räcker långt om den politiska viljan saknas. I det här fallet är det lätt att tro att just så är fallet; att EU saknar viljan att hjälpa till och göra skillnad.