Fotboll och frihet
Utanför en kiosk i Kreuzberg glor 50 personer på en skärm. Tv:n är stor, och balanseras skickligt på två små, ovanpå varandra staplade Ikeabord för att alla ska se. Både skärmen och det brokiga möblemanget, som består av såväl trädgårdsstolar som fåtöljer, har kioskägaren släpat med sig hemifrån och lånat av grannarna. De som inte får plats kan få en ölback att sitta på.
Berlinnatten dallrar av hetta och spänning. Det nalkas VM, och också de som inte bryr sig ett skvatt om fotboll vill vara med om festen.
Öl, hotdog och läsk finns att köpa i kiosken, eller spätin, som den kallas, för en liten slant. Några i publiken har beställt pizza från restaurangen tvärs över gatan. Så får man göra, kioskägaren är enbart lycklig över att hans kiosk är populärare än grannens. Han springer vant fram och tillbaka mellan fotbollsskärmen och kassan med rullcigarretten hängande i mungipan.
Gooooooooal!
Ett ofantligt vrål rungar över hela staden. Raketer smäller. Glädjetårar sprutar, barn gör kullerbyttor. Tysklandsflaggan vajar på varje balkong.
Vi har vunnit.
Efter ett år i Berlin är sorglösheten det jag saknar mest. Ett öppet rum utan stränga begräsningar behöver inte betyda slagsmål och redlöst supande. Frihet kan vara att samlas på gatan och se på fotboll, utan att tv:n som saknar licens, de ostadiga Ikeaborden, de icke-verifierade trädgårdsstolarna och de glada människorna genast förbjuds.
Men trots att Berlinlivet känns fritt har också det sina avigsidor, åtminstone utanför dagdrivarbubblan som många Berlinifierade finländare lever i. Byråkratin är skoningslös. Kundbetjäningen är oftast obefintlig, men när den finns får den en att snabbt springa hem med gråten i halsen och gömma sig under täcket. Inbrott är vanliga, och utan ett socialt skyddsnät kan äventyret snabbt slå över till obehag.
Och ja, jag vet att Berlin inte är en speciellt farlig plats. Men när jag förr såg enbart NIMBY-fenomenet och det trista, småaktiga i Finland, känner jag mig nu märkligt lättad över att vara hemma. Frihet kan också vara att ringa Nordeas kundtjänst och bli bemött som en gammal vän.