Trädkramaren inom mig
En dag känner jag det, att den här trädfällningen inte längre är okej.
Känslor är knepiga. Oberoende av hur logisk, opartisk och saklig man försöker förhålla sig smyger de in och färgar ens åsikter och beteenden. Åsikter både får och ska man ha bara man kan motivera dem. Då kan känslorna förvrida huvudet på en.
Om man är så pass insiktsfull att man inser att man känner starkt för en sak och försöker sätta sina känslor åt sidan när man bildar sig en åsikt om något har man kommit långt. Det är ändå lätt hänt att man rent avfärdar ett argument som mindre viktigt på basen av hur man känner, utan att man egentligen märker det själv.
Exemplen är många. Under det senaste året har stängningar av byskolor varit en het potatis, och det är nog inte många av dem som ivrigt argumenterat för att någon skola ska sparas som med handen på hjärtat kan säga sig vara helt opartisk och endast basera sin åsikt på kalla fakta. Känslor färgar också mindre beslut. Det är lättare att hitta förmildrande omständigheter då någon man gillar avslöjas med något fuffens än om det är en person man har ett horn i sidan till.
Vi flyttade ut på landet, det vill säga tre kilometer från torget fågelvägen för ett par år sedan. Redan då visste vi att staden höll på att planera det som kallas Skaftkärrsområdet och att området under de närmaste åren kommer att förändras rejält.
Vi log lite nedlåtande när vi för ett drygt år sedan satt på ett informationsmöte för invånarna i området, och lyssnade till hur våra nya grannar kom med de mest absurda argument för varför inte den nya vägen kunde gå vid deras tomt eller varför det inte behövs cykelväg till det nya området. Priset tog en dam som bestämt hävdade att hon har rätt till träden utanför hennes hus eftersom de alltid stått där. Fast de står på stadens mark.
Avverkningen började, och dag för dag blev den rätt vildvuxna skogen allt mindre. Lite fascinerat följde hunden och jag med hur omgivningen förändrades.
Det kändes ändå okej.
I onsdags blev förberedelserna för det nya området en personlig sak. Då stod en skogsmaskin vid vår infart och träden på andra sidan sandvägen föll.
Och plötsligt känner jag att det inte längre är okej. För de här träden är faktiskt viktiga för mig.