Mer än en saga
Stunderna då man läser för eller tillsammans med barnet är ett billigt sätt att investera i barnets framtid.
Jag höll på att bli tokig. Den ena kvällen skulle vi bläddra genom boken Långtradare och traktorer några gånger om, den andra kvällen skulle vi läsa Blixten Mcqueen i serieformat för ente gången.
Jag beslöt mig en dag för att det är dags för en första, "stor", bok. Stor som i att det är en lång historia vi kan läsa under många kvällar. Vi gick till den lokala bokhandeln, biblioteket var enligt den lille inte ett alternativ - enligt honom själv skulle han bli så ledsen då vi måste returnera böckerna till bibban, något jag inser att jag måste jobba lite med i framtiden.
Bokhandeln blev det alltså, och jag själv hade redan inför besöket förskansat mig på något verk av Astrid Lindgren, gärna Barnen i Bullerbyn, en av mina personliga favoriter. Tji fick jag så det sjöng om det. Den lille ville prompt ha boken Karlsson på taket och finns det en av Lindgrens karaktärer jag rentav tycker illa om så är det just Karlsson.
Men, Karlsson läser vi då det är min tur att läsa. Vad den lille läser tillsammans med sin far, det varierar. Men, alla tre läser tillsammans. I skenet av det Eivor Sommardahl säger i artikeln om läslust ser jag de tankar jag haft kring läsandet bekräftade - och långt mer än så. Om barnet via sagostunderna lär sig att tycka om att läsa och njuter av det han via läsandet lär sig är jag glad.
Då sagostunden samtidigt fungerar som en stund för reflektion, en möjlighet att gå genom dagen och de tankar barnet har, hoppas jag att det ska innebära ett förtroende mellan oss som ska bära också då barnet blir större. Genom alla de tonårsutmaningar vi också kommer att stöta på hoppas jag att det vi byggt under sagostunderna ska bära.
Till och med Karlsson på taket, som då inte är en av mina favoriter, har lyckats föra mig och fyraåringen in på helt andra och viktiga spår. Tillsammans har vi till exempel funderat på det här med att Karlsson är en riktig skrytmåns. Vi har pratat om hur det känns då någon skrävlar riktigt mycket och vi har grubblat över varför man ibland gör det, drar till med en historia som inte är riktigt sann.