Total socialförvirring
Man måste bläddra genom ganska många sidor för att kolla om man redan berättat historien.
Med viss risk för att verka vara en bakåtsträvande gammal gumma, vissa saker var enklare förr. Förr i världen, låt oss begränsa det till tiden före mobiltelefonen, e-posten, Facebook och andra plattformer som kallas sociala.
Ta det här med då du ringde till någon. Aldrig, aldrig behövde du fråga personen du ringde var hen befann sig. Hen var naturligtvis hemma eller på annat på förhand fastslaget ställe, fastkopplad i väggen på fastslagen adress. I dagens läge inleder åtminstone jag största delen av telefonsamtalen med två frågor; stör jag? Var är du?
Ja, för det där med störa, det måste man ju vara noga med i dagens läge. Mobiltelefonen har lett till att vi inte har något telefonhyfs över huvud taget längre, folk svarar mitt i möte, folk svarar då de sitter bussen och de svarar då de sitter på tuppen och man blir vackert avsnoppad då man stör. Annat var det då telefonen satt fast i väggen, få var det väl som störtade ut mitt i toauppdraget för att svara i telefon?
Ska erkänna att jag själv har svårt med mobiltelefonidisciplinen, jag tillhör kategorin som rätt maniskt kollar min telefon. För att se om jag fått e-post, för att se om någon försökt ringa mig, vad kalendern försöker påminna mig om. Den telefon som satt fast i väggen, den var mer hemlighetsfull, det var bara i hushåll med telefonsvarare man kunde få veta om någon försökt nå en medan man var ute.
Förr i världen var det också lättare att hålla reda på saker man berättat och saker man hört. Face-to-face, ett telefonsamtal eller ett handskrivet brev, det var de vanligaste kanalerna, kryddat med lite hederligt skvaller. Det är väl ingen som är först med skvaller i dagens läge? Så mycket av liv läggs ut på Facebook, bloggar, Twitter, Instagram och lite var som helst, marginalen för att vara först ute med något om någon är försvinnande liten i dagens läge, objektet för ens intresse har garanterat hunnit ut med det redan.
Så, ser jag ut att upprepa mig, vilket jag ofta gör, så ber jag om ursäkt. Det är svårt att komma ihåg vad jag delat, var jag delat och med vem jag delat.