Lägga av på topp
Vi finländare har många exempel på idrottare som inte fattat att ta ett steg tillbaka innan skämskudden för publiken varit ett måste.
Tanja Poutiainen, 33 år gammal, upplever att hon är gammal. Åtminstone så pass gammal att hon lägger skidorna på hyllan. Finlands mest framgångsrika alpina utförsåkare går, efter tjugo år världstoppnivå, i pension.
Det roliga med toppidrottare som går i pension, avslutar sin första karriär, är att det alltid kallas till presskonferens. I fråga om Poutiainens presskonferens i måndags, så var det säkert rätt många redaktörer som redan innan Poutiainen öppnat munnen anade vad det handlade om.
Det som skrivs efter beskedet skrivs med högtidlig penna, "avslutar på topp" skriver de flesta journalister och man kan liksom ana sig till att inte bara journalistkåren utan stora delar av befolkningen drar en suck av lättnad. Inte för att Poutiainen slutar, tvärtom. Tanja Poutiainen är en av de idrottsprofiler som alltid, oavsett placering eller åk, alltid har haft tid över för journalisterna och i och med det också för det finländska folket. Det som gjort att Poutiainen också stuckit ut, det är hon alltid levererat hela fraser, långa meningar och alla känslor - som läsare har man fått bilden av att Poutiainen verkligen bjuder på sig själv.
Och nu lägger hon av. Slutar. Ger vissa vinkar om att följande viktiga steg i livet är att bilda familj, att utförsåkningen kommer att spela en viktig roll också i framtiden. Hon verkar glad.
Vi finländare drar den unisona sucken av lättnad för att vi befrias från skammen. Inte för att Poutiainen verkar vara den som skulle skämma ut sig i framtiden heller, men för att vi har så många (in)hemska exempel på idrottare och också musiker som inte fattat att ta ett steg tillbaka innan skämskudden för publiken varit ett måste.
Det värsta, det som får oss att borra ner huvudet i kudden, det är kombinationen, idrottare som dragit sig tillbaka som gör comeback som "musiker" för att ytterligare en gång vara tvungna att dra sig tillbaka.
Att fatta själva beslutet om att gå i pension är i många fall en lättnad, känns kanske till och med lätt. Att vara drygt trettio år gammal och pensionär, det är betydligt svårare.