Att titta eller låta bli
Borta är feststämningen, den offentliga väntan på att äntligen få bänka sig i soffan och njuta av OS.
Micaela Röman
Om några dagar invigs OS i Sotji i Ryssland. Såg en reklamsnutt för tv-sändningarna och tanken for, som alltid, genom mitt huvud. "Så roligt med OS, nu har farfar många timmar sport att titta på."
Det är som om jag glömmer det, att farfar inte tittar på sport på tv längre. Där farfar är, där tittar man säkert på andra himmelskanaler.
Själv är jag inte så väldigt intresserad av bänkidrott till vardags, men tittar gärna då det handlar om idrott på OS- eller VM-nivå. Jag tycker, utan att blanda in desto mer nationalism i det, att det är spännande att följa med de grenar i vilka finländska framgångar är möjliga. Som lättrörd tycker jag att det är fint att titta på prisutdelningsceremonier, oavsett om det finns en finländare eller ej på pallen.
Undrar hur det är i år, är det okej att säga att man både vill och tänker följa med OS i år? Eller borde man säga nej till allt som OS innebär, det i och med att det är till och med mycket skevt gällande människorättsläget, korruptionen och slavarbete för att färdigställa OS i värdlandet. Som tittare, lyssnare och läsare ställer man sig kanske frågan om en personlig bojkott på någon vänster kan bidra till att förhållandena blir bättre i Ryssland?
VM i ishockey ordnas i Minsk, Vitryssland, senare i vår. I fråga om hockey-VM behöver man som tittare kanske inte ta ställning till om man ska följa med spelen eller ej. Yle och andra stora mediehus överväger att inte alls åka till Minsk, det på grund av stränga visumregler för de redaktörer som ska bevaka spelen. Vitryssland kräver att redaktörer som ämnar skriva om annat än ishockey ansöker om ett specialvisum. Vitryssland vill genom detta arrangemang ha en möjlighet att övervaka vad som skrivs om värdlandet, något som västerländska medier har svårt att svälja.
Har stilla undrat över det, hur många ishockeyfans finns det som tycker att journalister kunde strunta i att tjata om mänskliga rättigheter och sådant, i synnerhet om det äventyrar möjligheterna att följa med VM? Vad väger lite yttrandefrihet och annat sådant mot veckor av sport på tv?