De många frågornas fest
Väl inne, med siktet ställt på handskakningen, vad i all sin dag ska man säga?
Den fråga jag finner svårast att svara på så här i efterdyningarna av festen, det är frågan var det roligt?
Jag hade äran att bli bjuden på president Sauli Niinistös självständighetsmottagning i Tammerfors, det jag inte insett tidigare, det är att det är fråga om en fest som är omgiven av frågor.
En av de första frågorna jag ställde mig själv, det var frågan om hur jag skulle klä mig. Det, om något, är något jag aldrig annars funderar på. Orsaken till att jag tvingades ta mig en funderare över klädsel, det var att jag uppfattat att årets fest skulle vara lite ledigare i och med den temporära flytten till Tammerfors.
Kopplat till klädseln fann jag en rad med tillhörande frågor, hurudana skor? Smycke? Uppsatt hår? Har någon gång läst att en del kvinnor som bjudits till slottet tycker att det är rätt mycket att stå i dagarna före självständighet och jo, det är en del frågor som måste besvaras i god tid före själva festen.
Själva festen då, man vill ju inte göra bort sig, trampa i klaveret i fråga om till exempel ordning och regler. Frågor, frågor. Hur skall man ta sig till festplatsen? Måste man ha alla lappar som kommit på posten med sig? Hur ska man veta vart man ska gå och i vilken ordning?
Väl inne, med siktet ställt på handskakningen, vad i all sin dar ska man säga? Man har gott om tid att fundera på det då man står och köar för att nå punkten då man faktiskt skakar hand med presidentparet.
Och det var i den kön, eller var det i trängseln efter konserten som jag hörde det, det som också kommit att bli mitt svar på frågan om det var roligt på festen. Att det ändå är frågan om en speciell kö och en speciell trängsel, en kö och en trängsel som många aldrig ser - de visas ju inte på tv - och än färre upplever. Så visst, det var roligt, det var roligt att få se festen inifrån.
Jag tillhör kategorin som tycker att det är en ära att bli bjuden och att det är en stor glädje att vi har en självständighet vi får fira.
Extra fint kändes det att Borgåbladet och tidningens läsare, via inbjudan, på detta sätt uppmärksammades.