Julens oljus
Det är igen den tiden på året när ungarna i baksätet ropar häpp stup i kvarten.
Det är igen den tiden på året när ungarna i baksätet ropar häpp stup i kvarten. Detta rop har att göra med de belysningsslingor som så här veckorna före jul dyker upp i trädgårdar och på balkonger. Häpp står i detta fall för ironisk förvåning och kan med fördel förstärkas av att man samtidigt missmodigt skakar på huvudet.
Ursprunget till detta litet udda beteende har att göra med att jag, och vi i familjen, är så pass insnöade och konservativa att vi tycker att eventuell julbelysning helst ska vara varmt vit och inte blå eller grön. Dessutom syftar förleden jul på att denna typ av belysning tänds tidigast kring första advent och plockas bort när julen är slut i mitten av januari.
Det overdådiga dekorerandet med färgranna, ibland blinkande, belysningsslingor är vad jag kallar för oljus. Om ljud stör kallas det oljud, varför då inte kalla störande ljus för oljus?
Det finns nämliget ett stort behov av det ordet så här i adventstider.
Det är förstås en mycket personlig grej det där med hurudant ljus som upplevs som oljus men jag kan föreställa mig att ljus som blinkar i flera olika granna färger ligger nära till hands för att få detta epitet.
Varför dessa ljuskablar och -slingor blivit så populära är ett mysterium som eventuellt förklaras av att de blivit allt billigare. Är man påpasslig kan man efter jul tillskansa sig stora mängder oljus i grönt, blått och rött, då säljs lagren ut för en spottstyver och av någon anledning är det just de mest irriterande färgerna som säljs billigast.
Som sagt, jag är väl en insnöad bakåtsträvare också när det gäller den störtvåg av kitschig julmusik, ni vet White Christmas och andra anglo-amerikanska julsånger i oändligt många tingeltangelversioner, som sköljer över oss.
När jag fordom var ung förfasade jag mig över att affärer och varuhus började julskylta och spela julmusik i slutet av november. Numera längtar jag tillbaka till den tidtabellen, när det äntligen är jul på riktigt är man redan innerligt trött på alla julattribut.
Så kalla mig för bakåtsträvande surpuppa om ni vill. Oljus är oljus och inget annat. Häpp!