Barnfamiljernas dilemma

Barnfamiljernas situation är inte avundsvärd. För tillfället görs eller har gjorts många förändringar som påverkar vardagen. En vardag som blir allt tuffare ekonomiskt.
I fjol sänkte regeringen barnbidraget och man begränsade den subjektiva rätten till dagvård. Från och med i höst har barn vars föräldrar inte jobbar eller studerar på heltid i regel rätt till enbart 20 timmar småbarnspedagogik. Kommunerna kan suveränt besluta om de inför begränsningar i den subjektiva rätten.
I oktober beslöt regeringen att maximiavgifterna för morgon- och eftermiddagsvård stiger med 100 procent från och med augusti. Den lägre avgiften stiger från 60 euro till 120 euro och den högre avgiften stiger från 80 euro till 160 euro. Intäkterna ska öka kommunernas inkomster med cirka 18 miljoner från och med 2017. Också här bestämmer kommunerna hur höga avgifter de vill ha.

Just nu diskuterar regeringen följande förändring som berör barnfamiljerna – en höjning av dagvårdsavgiften. I dag är maximiavgiften 283 euro per barn, nu föreslår man att den högsta avgiften ska bli 354 euro. Dagvårdsavgiften har en så kallad syskonrabatt. För en tvåbarnsfamilj med en inkomst på minst 6 600 euro i månaden blir avgifterna från och med i höst 673 euro mot 551 euro i dag.
En trebarnsfamilj med två barn i daghem och ett i skolan, som behöver eftermiddagsvård, kan vårdutgifterna för familjen stiga till 833 euro per månad. Det är ungefär lika mycket som en familj kanske amorterar på sitt bostadslån.
De högre dagvårdavgifterna ska 2017 ge kommunerna 54 miljoner euro i inkomster.

Regeringen gör förändringar så att kommunernas inkomster ska öka. Men kommunerna kommer att få svårt att budgetera rätt.
Statens ekonomiska forskningscentral Vatt säger att tidigare undersökningar visar att då dagvårdsavgifterna stiger börjar familjerna fundera om det är mer lönsamt för den ena föräldern att stanna hemma.
Nu kommer föräldrarna i många barnfamiljer att sätta sig ner vid köksbordet och räkna plus och minus med inkomster och utgifter. Är det mer lönsamt för en förälder att stanna hemma och sköta barnen än att ha dem i dagvård.
Familjer väger kanske också in att dagisgruppernas storlek förändras – det blir flera barn per vårdare.
Den ena föräldern är så gott som synonym med mamman i familjen. Regeringens politik med högre vårdavgifter för barn riskerar att bli en kvinnofälla. Kvinnornas återgång till arbetslivet försvåras och karriären kringskärs.

De följder högre dagvårdsavgifter kan få går också stick i stäv med de rekommendationer som OECD förde fram i sin rapport i veckan. Sysselsättningsgraden för mammor med barn under tre år är 51 procent. Organisationen anser att man måste få ut mammorna snabbare i arbetslivet, och receptet är att förkorta vårdledigheterna.
Då föräldrarna jämför för- och nackdelar med att en förälder stannar hemma får man gärna väga in också ett jämställdhetsperspektiv, inte bara ett kortsynt ekonomiskt.
Också för kommunerna kan de högre avgifterna förorsaka huvudbry. Man budgeterar för ett visst antal barn i dagvård men om antalet blir avsevärt lägre så märks det ju också i kommunernas ekonomi.
Och hur alla förändringar i familjepolitiken påverkar barnen i förlängningen är det omöjligt att förutspå. Undersökningar visar ändå att många barn mår bra av att vara på dagis och ta del av småbarnspedagogiken.