Snabbt korrigerat av polisen

Realityserien Poliisit (Poliserna) på tv är inne på sin åttonde produktionssäsong. Med 392 producerade avsnitt är den både landets långvarigaste realityserie och en pr-succé för polisen.

Vi tänker förstås inte alltid på att det vi ser är smått jovialt arbete inom ordningspolisen; fyllefars mer än social misär och brottslighet.

Men polisen behärskar efter årtionden offentlighetsarbetet och förtroendet för finländsk polis är högt.

Ibland är priset också högt. Förra veckan kom den 27-årige polisen Heidi Foxell hem efter tre år och åtta månader på sjukhus, opererad 150 gånger efter att under ett uppdrag ha träffats i magen av ett skott från ett älggevär. En ung man hade blivit fyllebrottad i gatan och "kränkt", varefter han sköt ihjäl två människor och skadade sju; svårast skadades Foxell.

Polisen rycker ut i de mest oberäkneliga lägen, till människor i psykos, mot folk tränade i kampsport, öga mot öga med utlänningar som inte inser vad den blå overallen står för.

Att finländsk polis trots det mycket sällan tar till vapen (ÖN 26.1) är ett professionellt högt betyg. I det östnyländska polisdistriktet kom Glockpistolen till exempel i fjol fram bara 17 gånger och avlossades tre gånger.

Jämför det med webbvideorna från USA där den som springer sin väg från en trafikrazzia eller ett snatteri riskerar att få hela vår poliskårs årskvot i ryggen på en gång.

Efter nyår fick polisen kritik i medierna för informationen kring grupptrakasserierna i Helsingfors och annan hantering av den nya vågen av utlänningar.

Men också här lyckades polisen imponerande snabbt rätta till kragen. Utan större kommittéarbete och annat omsvep sa man det enda som hjälper snabbt: Vi gjorde fel. Vi ska göra bättre nästa gång.

Så tar man hem förtroendet och kommer ut på banan igen. Många i riket kunde öva på detsamma.