Iran steg in i farstun

Visst är det på sin plats att påminna om att beslutet att häva de ekonomiska sanktionerna mot Iran är bara ett steg på vägen. Men med tanke på hur svårt det har varit att komma ens så här långt i förhandlingarna mellan USA, Ryssland, Kina Tyskland Storbritannien och Frankrike samt den internationella atomenergiorganisationen IAEA måste man ändå betrakta hävandet av de kärnenergirelaterade sanktioner från EU, USA och FN som historiskt.
Att iranska medborgares och iranska företags tillgångar som varit frysta i flera år nu lösgörs och att Iran igen kan sälja olja ökar landets möjligheter att förbättra sin ekonomi. Detta hoppas man ska förbättra chanserna för de iranska politiker som i likhet med president Hassan Rouhani företräder en mer moderat linje så att denna kan fortsätta också efter 2017 när det är presidentval i Iran.

Hur läget nu utvecklas beror långt på Iran själv. Det gäller att inte göra de kvarstående sanktionerna – EU:s gällande de mänskliga rättigheterna och USA:s gällande Irans prov med mellandistansrobotar – till en förevändning för att inte uppfylla löftet om att tillåta IAEA:s fortlöpande extra inspektioner av det iranska kärnprogrammet fram till 2040.
En god bit återstår alltså. Vapenembargot upphör 2020 om IAEA kan bekräfta att Irans kärnprogram enbart har ett fredligt syfte. Missilsanktionerna hävs 2023 utom missiler försedda med kärnspets.
Men den amerikanska ambassaden i Teheran kommer nog inte att öppnas på ett bra tag ännu. Också utgången av presidentvalet i USA i slutet av året kan påverka möjligheterna för att bygga vidare på det förtroende som man nu lyckats nå. Möjligheten att återinföra de sanktioner som nu har hävts är dessutom möjligt om inte Iran uppfyller sin del av avtalet.

Det största orosmomentet gäller kanske ändå hur Iran uppfattas av andra länder i regionen. Iran stöder Syriens Assadregim och också palestinska militanta grupper. Försöken att utöva påtryckning på Libanons politiska ledning finns. För väst, i synnerhet USA, innebär det att man måste balansera mellan Iran och stödet för Israel samt de ekonomiska hänsynen till Saudiarabien.
Iran är Israels uttalade ärkefiende men konstellationen är mer komplicerad än så. Det kan verka lite paradoxalt, men Israel och Saudiarabien är oroade över Irans ambitioner att bli en ledande stat i regionen. Varje lättnad i sanktionerna resulterar vanligen i högljudda protester från Israel och det avtal man nu har nått är inget undantag. Det handlar inte enbart om misstankarna om att Irans mål är att utveckla kärnvapen – som Israel på goda grunder redan tros besitta, trots att landet aldrig medgivit det officiellt – utan också om att ha en stark politisk röst som kan göra sig hörd på den internationella arenan.

Iran är inte en arabstat, trots att det är en muslimsk stat. Däremot är landet en tidigare stormakt i regionen och det är mot denna bakgrund som ambitionen att öka det politiska inflytandet internationellt kan ses.
Det är viktigt att EU står fast vid kraven på att Iran måste förbättra yttrande- och åsiktsfriheten i landet. Detta gäller i synnerhet när de ekonomiska relationerna mellan EU-länderna och Iran kan normaliseras.
Utsikterna för en konstruktiv dialog borde ju öka i takt med att man når fler milstolpar på vägen mot ett helt sanktionsfritt Iran