Tala med gräsrötterna

Anna Ek, ordförande för Svenska Freds (egentligen Svenska Freds- och skiljedomsorganisationen) kritiserade i en tv-intervju både den nuvarande och de tidigare svenska regeringarna för att fatta säkerhetspolitiska beslut, särskilt Nato, utan att beakta vad det svenska folket tycker. Hon tar upp en viktig fråga som ingalunda handlar enbart om Nato, utan om klyftan mellan makthavarna i samhället och folket i också andra frågor.
Men riksdagen är ju vald av folket och regeringen kan ju inte agera utan riksdagens förtroende, säger säkert någon. Då måste väl regering och riksdag ha en fullmakt som de kan och också bör använda.
Några dagar före intervjun med Ek ondgjorde sig Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist i en artikel i Dagens Nyheter över de myter som sprids om Natosamarbetet.  Placeringen av kärnvapen och stationeringen av Natotrupper på svensk mark samt att Natosoldater som begår brott i Sverige skulle ha immunitet är de exempel på grundlösa påståenden som Hultqvist nämner (DN 10.1).
Hultqvists och den svenska regeringens dilemma i frågan gäller också för Finlands del. Men också Anna Eks påstående borde ha relevans för Finland.

Resultatet av opinionsundersökningar om stödet för Nato – och för Finlands del numera också stödet för euron – hinner knappt tryckas upp, digitalt eller på papper, förrän Natoivrarna och Natomotståndarna med samma iver tolkar siffrorna på sitt sätt.
Det här gagnar inte debatten. De frälsta inom bägge lägren fortsätter bara med sin tvekamp – utan att de breda lagren, om man kan uttrycka det så, har blivit ett dyft klokare på substansen och vad den ena eller den andra ståndpunkten innebär för dem själva.

I själva verket har Anna Ek och Peter Hultqvist samma problem. För många svenskar och finländare är det nog att riksdag och regering befattar sig med frågor som uppfattas som stora. Men det har ordnats folkomröstningar i bägge länderna – om EU-medlemskapet, eller i Sverige om att gå med i euron eller inte. En omröstning om Nato planeras i Finland, ifall en ansökan om medlemskap skulle bli aktuell. Det tyder på att det finns ett intresse för folk att få säga sin åsikt.
Kritiken i Finland som med en gummistämpel införde euron borde ha lärt åtminstone Finland detta. Visst kan man utöva makt också utan att lyssna. Men det blir vanligen ett bättre resultat genom åtgärder som signalerar att väljarna kan höras också mellan val. Balansgången är inte alltid lätt.
Säkerhet och Natomedlemskap diskuteras nu i salar dit inte alla äger tillträde. Det gäller både Finland och Sverige.

Mer kunde göras, utöver traditionell rapportering och analys i sociala och traditionella medier. I Finland upprättades så kallade EU-informationskontor – efter att EU-ansökan skickats in. Idén kunde utvecklas på ett proaktivt sätt.
I Finland är det en tradition att statsministern ställer upp och svarar på journalisternas frågor varje månad. Konceptet kunde utvecklas till att omfatta möten på gräsrotsnivå. Regeringen och tjänstemän från ministerierna samt forskare kunde enligt ett utstakat program ställa upp för väljarna på olika håll i landet.
Inrätta informationskontor och lägg upp ett program med angelägna teman – det kan gälla också annat än säkerhet och ekonomi. Låt folket ställa frågor.
Då minskar också risken för ställningstaganden som grundar sig på myter.