Trubbigt spetsprojekt för barn

Spetsprojektet, ett av regeringens totalt 26 liknande projekt, ska samla det splittrade servicesystemet för barn och deras familjer. Samtidigt ska man införa ett helt nytt sätt att tänka som placerar barnens rättigheter i centrum och formar service och tjänster utifrån det.
Tanken är att bilda nya och fina helheter för familjeservicen med särskilda regionala kunskaps- och stödcenter för barn och unga med svåra symtom. Det ska ske i samband med att vårdreformen flyttar över all vård till de nya landskapen. Det kräver en starkare statlig styrning.  Retoriken liknar den som använts om vårdreformen. Spetsprojektet har en finansiering på totalt 40 miljoner under tre år, fram till 2018.

Målet är gott och på alla sätt behjärtansvärt. Kungstanken är tidigt stöd till barnfamiljer och att utgå från barnen och deras familjer, inte från systemet.
Det finns mycket att göra i hur vi tänker på och om barn och deras familjer. Vi ligger väldigt långt från ett tankesätt som placerar barnens rättigheter i centrum.
Sedan nedskärningarna på 1990-talet och det ökade antalet omhändertagna barn har experter och vanliga människor med sunt förnuft efterlyst tidiga stödåtgärder. Så kan man undvika att problemen växer både familjen och barnskyddet över huvudet. Flere kommuner har lyckats över förväntan bra då de har gått in med konkret och handfast hjälp för barnfamiljer. De erfarenheterna ska nu spridas i hela landet.

Ändå känns regeringens spetsprojekt trubbigt eftersom samma regering försämrar småbarnspedagogiken genom att schematiskt skära ned den subjektiva rätten till dagvård, ökar gruppstorlekarna och sparar på skolan.
Även om spetsprojektets reformer behövs är det svårt att undvika associationer till bembölingarna.