Nu behöver polisen tömmar

Polisen och försvaret hörde till de få samhällsinstitutioner som inte helt programmatiskt slogs av nedskärningar i vår nationalkonservativa regerings program från maj 2015.

Linjen höll också i regeringens första budget, spikad tre dagar före jul. Polisen fick en procent påökt i anslagen, som nu går på drygt 750 miljoner euro. Om den justeringen ska räcka till för de många högtflygande målen i budgettexterna är en fråga för sig.

Polisens resurser har ansträngts av de överraskande många asylsökande till landet 2015; delar av asylprocesserna hanteras av polis.

I själva fältarbetet hade många polispatruller redan vant sig vid att blåställsuniformen rätt så automatiskt får tygellösa finländare att rycka till. Nu har samma arbetsplagg inte nödvändigtvis samma utstrålning på människor ur andra kulturer.

Det får ändå inte leda till att polisens professionalitet klappar samman och att man upprepat börjar misslyckas i att behandla människor av annan bakgrund i Finland jämlikt. Det kan förstås ske av frustration över att man inte känner sig rustad för nya arbetssituationer. Men det kan också ske av den smygande rasism som tar sig in i vilket yrke som helst om ingen säger stopp i jargongen.

Elva dagar efteråt tycks polisen fortfarande inte kunna redogöra för vad som egentligen hände, eller inte hände, under nyårsnatten i Helsingfors, bland stora mängder av nya invandrade nyårsfirare.

Det skulle vara viktigt att vara exakt ifråga om det. Rasistiska webbplatser som MV-lehti har visserligen börjat bli satirer på sig själva med sina fria tolkningar och vilda associationer. Men så länge många tror på dem borde polisen själv vara extra noga i samma frågor.

I tyska Köln, 1 500 kilometer bort, har andra belagt att småkriminella kvarter i stadens centrum vid nyår på ett upprörande sätt blommade upp i ett otal sexuella övergrepp på kvinnor, mest av män med invandrarbakgrund.

Kring frågan om vad det har med Helsingfors att göra surrar det offentliga samtalet fortfarande av någonting som liknar satirikerna Hasse Alfredssons och Tage Danielssons legendariska Harrisburgtext från 1979:

"Om det som hände i Köln verkligen hände, och om det var asylsökare som gjorde det, så är sannolikheten för att det också kan ha hänt i Helsingfors så stor att det nästan är sant, och om det mot förmodan inte hände, är det sannolikt att utländska män kommer att göra det en annan gång, och eftersom det är viktigt att tala klarspråk, så kan man nästan säga att det egentligen redan har hänt."

Vi behöver också som medier vara mera målmedvetna med att ta reda på vad som är fakta och sanning. Sociala medier blir lätt verktyg för världens myckna kuriosa, när de samtidigt kunde användas journalistiskt för att ta reda på vad som faktiskt har hänt i en folkmassa.

Polisens auktoritet undergrävs också motsägelsefullt nog av Sannfinländarna, som halvkvävt bejakar gatupatruller som komplement till polisen. Då är partiet samtidigt riksdagens största "polisparti" – fem sannfinländska ledamöter är poliser till yrket.

Om polisväsendet vacklar är det kritiskt i en demokrati. Samlingspartiets arbetshäst Petteri Orpo är nu mera demokratins väktare än många inrikesministrar före honom. Det är hans arbete att bevara polisen i Finland tydlig och trovärdig.