Lägg ett verktyg i handen

Bland julhelgens många traditioner av mat, prylar och glitter minns någon den religiöst färgade berättelsen om en barnfamilj från Mellanöstern, som till sist med människors goda vilja fick ett boende för natten.

Vid de över 100 asylboenden som i dag, efter några månader, växt upp runtom i landet är smekmånaden över. Främlingarna har sovit och inte längre behövt vakna med spända axlar över att dagligen vara på flykt. Men nu börjar oron för framtiden, ledan och minnena av kris och kaos tränga sig på.

Många asylboenden står nu inför att sortera upp livet i huset. Ingen vill se ett vilohem; inte finländarna och inte de asylsökande själva. De önskar sig beslut om att få stanna och kunna utbilda sig eller börja jobba här.

I Kauhava har asylboendet i den nedlagda flygkrigsskolan fått rubriker. Där har en legendarisk överstelöjtnant i avsked, kvar i sitt gamla arbetsrum, etablerat ett litet samhälle med skola, verkstad och tidning. Det påminner också om att försvar och fredsbevarande inte bara består i att skjuta prick och leverera granater till rätt koordinater, utan att också organisera och sköta logistik.

Samma arbete görs i olika grad på andra asylboenden. Det är viktigt att nu myndigförklara asylsökande med många olika kompetenser och ge dem en möjlighet att komma i gång. Vägen till Finland har varit lång och det är ofta de välutbildade och resursstarka som har lyckats ta sig ända hit. Vid boendena finns läkare, ingenjörer och universitetsstuderande.

Samtidigt kan man vid många asylboenden också höra afghanska kvinnor och småbarnsmammor minnas vilket år talibanerna kom till deras ort och flickorna skickades hem från skolan. Någon fick gå sex år i skola, någon fem, någon bara ett.

Många av våra kommuner har välkomnat asylboendena – fast ibland under villkoret att det inte kostar. Tvärtom har man ibland i smyg kalkylerat hem hyresintäkter av kommunens tomma hus, som asylförvaltningen hyr.

Många asylsökande har en lång väg att gå innan de har lärt sig språk, seder och arbetsliv hos oss. Ändå borde kommunerna tydligt se dem som en resurs. Det ligger potential i en ung, inflyttad befolkning, precis som när våra egna uppstartsföretag får stöd av det offentliga.

Ute i Europa kan man, på spårvagnarna i Kraków eller i metron i Rom, slås av hur mycket ungdomligare bilden av människor är här. Hos oss i Finland syns spåren av hur vi har fött dessa få, välplanerade barn när vi har varit över 30. Så här i midvinterapatin känns det ibland som om det sprudlade mera av liv vid ett asylboende, där barn, unga och unga vuxna trots alla motgångar har en livsiver att lära sig nytt och jobba för sitt bästa.

Som det nu ser ut kan vi om ett år se ett kalhygge, där människor har avvisats i mängder och migrationsmyndigheter, domstolar och polis har låtit skogsmaskinen gå över hela ytan. Förutom den tragedi det vore för många, kommer vi då också att ha gallrat grovt i den återväxt vi kunde ha tagit vara på, i det seniorhemmet Finland.

Kommuner och lokalsamhällen kan åstadkomma en skillnad nu och erbjuda asylsökande en möjlighet att hitta sin plats och få grunder för ett uppehållstillstånd här även om själva asylbeslutet vore negativt. Det kan också den som kan sätta ett verktyg i handen på en medmänniska göra.

– – –

Uppdatering kl. 16.10:  språktrimning och förtydliganden.