Goda nyheter från Paris
"Vi kommer alltid att ha Paris" – hoppas den gamla filmrepliken blir tongivande för hur vi räddade livet på jorden.
Energibolaget Fortums nya vd Pekka Lundmark hade en av nyckelreplikerna om lördagens klimatavtal i Paris. Nu, sade han i Helsingin Sanomat (HS 12.12), finns det politiska ramar som grund för långsiktiga investeringar i energi med låga utsläpp.
Det sammanfattar väl tillståndet i världen. Världen går att rädda om politiker fattar beslut, enligt vilka företag och industrier kan bygga sig en marknad som för världen i en god riktning. I Parisavtalet ingår marknadsmekanismer med globala utsläppsrätter.
Lördagens avtal, framtaget med Frankrike som ordförandeland, får beröm. Det sägs vara både lättfattligt och förpliktande, även om många miljöorganisationer anser att den rika världen borde ha ålagts att vara en förtrupp som gör ännu mer.
Efter Kyotoavtalet 1992 grusades många förhoppningar senare i det långa loppet. Klimatmötet i Köpenhamn 2009 blev så gott som ett fiasko. Så lördagens avtal känns nu som en stor lättnad.
Här under samma sol har vi inte råd med flera egna misstag med utsläpp som människan står för. Det är nu fastslaget. Miljöorganisationen Climate Central i USA säger att 137 miljoner människor trots Parisavtalet kommer att mista sitt land som obeboeligt. Hade man inte gjort någonting åt saken ska siffran ha kunnat vara 280 miljoner.
Länder som Malediverna hotar att läggas under vatten helt och hållet och bli en av de önationer som närmast har en framtid som evakuerat rev som ett spännande undervattensobjekt för snorkeldykare från rika länder.
I mediernas karakteristiska jargong fastnade diskussionen i om det var två celsiusgrader eller en och en halv som skulle vara målet. Det var lite som med vårdreformen, som rubricerades som ett siffergräl, fastän det på djupet handlade om med vilka metoder målet skulle nås.
Brittiska ledarskribenter skriver att deras hemland en gång på 1700-talet satte i gång den industriella revolutionen, med kolförbränning i bolmande skorstenar. Därmed anser man att det också följer ett moraliskt ansvar att leda processerna med att reparera det vi senare åstadkom.
Finländska politiker har över hela linjen berömt Parisavtalet – också de vars partier gärna odlar bilden av att gröna värden är ett fjantigt, omanligt blomsterhattsbestyr. Nu tyckte också Sannfinländarnas gruppordförande Kaj Turunen att det var bra jobbat i Paris.
Men det är klart: Låter vi med Evert Taubes ord fåglarna sjunga för oss sin psalm, och örnen flyga, så faller det fjädrar för alla politiker att fästa i sin hatt.
Parisavtalet påminner oss också om allvaret i det vi i dag dramatiskt beskriver som flyktingkriser. De är små krusningar inför de stora folkvandringar som kommer med klimateffekterna, även om vi lyckas bromsa dem.
Ordspråket om hur den enes död blir den andres bröd går också igen i föreställningen om hur marknadskrafter och vinstintressen ska driva fram den värld vi behöver. Även finländsk cleantech gnuggar händerna över marknader som öppnas för allt som kan etiketteras "klimatsmart" och som nu går att sälja ännu bättre.
Men vi håller tummarna att den globala kombinationen av moraliska ramar och vinstorienterad företagsamhet verkligen ska lyckas i sitt nya uppdrag från Paris.