Dags för Demokrati 2.0
Den beprövade och hittills välfungerande representativa demokratin måste backas upp med nya former.
Det är nästan 110 år sedan alla finländare – oberoende av kön och ställning i samhället – fick rätt att rösta och ställa upp i val. En viktig milstolpe.
Det finns olika former av representativ demokrati och den nordiska modellen kan med fog anses vara en av de bättre. Inget system är perfekt, men vårt är ganska bra.
Ändå finns det ingen anledning att slå sig för bröstet, än mindre att slå sig till ro. Det visar den rapport om demokratiindikatorer 2015 som Justitieministeriet offentliggjorde i torsdags.
Rapporten är en del av det arbete som en grupp valforskare från Åbo Akademi, Helsingfors och Tammerfors universitet gör sedan riksdagsvalet 2003. Den slutliga rapporten om valet 2015 kommer i sommar men mellanrapporten visar på trender som måste tas på allvar.
Indikationerna på hur demokratin i Finland mår är nämligen väldigt motstridiga. Valdeltagandet i Finland sjunker, men förändringarna är inte tvära. När man ser till valdeltagandet i hela landet har det hållit sig relativt konstant sedan början av 1990-talet, kring 70 procent. Sedan 1999 utgör de som låter bli att rösta i alla fall det största enskilda partiet.
Det som är oroväckande är att valdeltagandet har sjunkit betydligt mer i vissa valkretsar än i andra. I norra och östra Finland har det på drygt 30 år sjunkit med ungefär 15 procentenheter medan nedgången i Nyland och Helsingfors är 8 respektive 3 procentenheter. I kombination med i hur hög grad olika medborgargrupper tycker att de förstår de politiska processerna och hur väl de kan påverka skapas en oroväckande bild.
Forskarna använder begreppet medborgarkompetens. Den inre medborgarkompetensen handlar om i vilken mån man förstår politiska processer och kan delta i dem.
Trots att finländarna internationellt sett har ett rätt stort politiskt intresse och hög kunskap är den inre medborgarkompetensen svag. Danmark, Norge och Sverige placerar sig bland de fem starkaste i en internationell jämförelse. Finland finns bland de svagaste – sämre medborgarkompetens finns bara i Turkiet, Ungern och Grekland.
Den yttre medborgarkompetensen handlar om hur väl man anser att ens röst hörs när politiska beslut fattas. Det är oroväckande att nästan hälften av kvinnorna helt eller delvis tar avstånd från påståendet att beslutsfattarna beaktar medborgarnas åsikt. Lika stor misstro finns bland dem som inte har någon utbildning och dem som har enbart yrkesutbildning.
Eftersom partierna inte engagerar folk på samma sätt som förr kan de inte heller kanalisera hela det politiska intresset eller fungera som folkbildare. Det behövs nya sätt. Professor Kimmo Grönlunds förslag vid presskonferensen i torsdags att utnyttja de nya landskapen för att testa medborgarpaneler är bra. Grönlund leder den forskning som har experimenterat med paneler. Resultaten är goda. Demokratin behöver nya former vid sidan av den allmänna och lika rösträtten.
Än så länge har finländarna stort förtroende för de politiska institutionerna. På den punkten befinner vi oss i samma sällskap som de skandinaviska länderna. Vi är också nöjda med vårt demokratiska system.
Det verkar ändå som om vissa grupper i samhället uppfattar att politiken och beslutsfattandet är något de inte kan påverka och som därmed inte gäller dem. Då är det inte meningsfullt att rösta. På sikt kan det här bli ett stort problem som slår hål på det demokratiska systemet.