Ett hus inför totalsanering
Fortsätter det så här kommer vårdmissgreppens Kårkulla att behöva genomgripande ingrepp som organisation.
"Sprickor i ett hus" hade vi i våras (ÖN 13.2) som rubrik på en kommentar om händelser inom Kårkulla samkommun. Missgrepp hade uppdagats vid Sagaboendet för funktionshindrade i Sibbo. Anhöriga i huvudstadsregionen och österut var öppet missnöjda med Kårkulla.
Nio månader senare har Sibbofallet lett till åtal och till en rättegång som började i Borgå i tisdags. Ett nytt fall har polisanmälts i Närpes och flera incidenter vid Kårkullas huvudenhet i Pargas har läckt till medierna.
Det är inte bra. Snart räcker det inte med att lappa sprickor. Snart behöver allt byggas om från början.
Allt det här sker medan vårdreformen rullas ut; en stor process, där Kårkullas framtid är synnerligen oklar. Den tonåring som i dag får sina vardagstjänster här hinner bli vuxen innan reformen är klar – i minoriteternas minoritet, som svenskspråkig med ett lite ovanligare behov av stöd och omsorg.
Den annalkande privatiseringen i vården har fått oron att sprida sig. Berättelser om och bilder av vanvård surrar på sociala medier, när pengar och vinst har gått före god och värdig vård.
Nu ser vi att det inte är så enkelt. Också i en offentligt finansierad samkommun, skött som vår egen svenska sak, kan det gå så här. Också när vi finlandssvenskar ute i kommunerna ska betala.
Må det vara underfinansiering eller misshushållning, men i fjol gick samkommunen trekvarts miljon euro back.
Bilden av välfärd och omsorg i nedåtgående spiral är sorglig. I spartider säger Kårkulla att man inte har velat spara på själva vården, utan strukit chefer. Så har bland andra verksamhets- och utvecklingschefens jobb dragits in.
I den utvecklingen säger en förtroendevald med 30 års perspektiv (Yle 17.11) att diskussionen om etik i arbetet på Kårkulla har dött ut. Det är förmodligen just sådana saker en skicklig anställd med ansvar för utveckling utvecklar.
En modern och uppdaterad syn på vad funktionsnedsättning är i olika tider är lika viktigt för vardagen här som ny pedagogik och nya läroplaner är för en skola.
Det räcker inte med att vart femte år uppfinna en ny politiskt korrekt term för vad människor med till exempel Downs syndrom ska kallas – det senaste är "person med funktionsnedsättning" – om begreppen samtidigt blir allt abstraktare, och människor blir till vårdobjekt och kostnadsposter.
Våra mediekolleger på Yle har förhoppningsvis kollat med vilka motiv de senaste missgreppen på Kårkulla berättades vidare. Men oberoende av om det är orutinerade anställda som inte har klarat av att tala med rätt förmän, eller mer erfarna proffs, som har gått till medierna, faller skuggan på Kårkulla som organisation.
Att Kårkullaledningen "famlar i blindo" (ÅU 17.11) för att anklagelserna inte är specificerade är inte en ursäkt, utan snarare en bekräftelse – organisationen anar inte ens var smärtpunkterna och den svaga isen finns.
Fortsätter det så här, är det uppenbart att de vardagstjänster Kårkulla i dag ger till drygt tusen svenskspråkiga med specialbehov behöver byggas om från grunden i samband med vårdreformen.
Det blir en sorgligt lång tid av ovisshet för brukare och anhöriga i den storm vårdreformen de närmaste åren kommer att vara.