När gränser överskrids
Sverige är ett tolerant och öppet land som i relation till sin befolkningsmängd har tagit emot fler flyktingar och asylsökande än de flesta. Nu har svenskarna infört gränskontroller och beviljar åtminstone i vissa fall endast tillfälligt uppehållstillstånd. Men Sverigedemokraterna har ingen orsak att jubla, det här är inte tecken på att Sverige skulle ha förändrat sin syn på flyktingar och asylsökande. Orsaken är att man inte mäktar med mera. Sverige tvingas se realiteterna och agerar nu därför på ett annat sätt än tidigare. Tyskland har redan tidigare sett sig tvunget att ta till gränskontroller av samma orsak som Sverige nu.
Enbart förra veckan kom 10 000 asylsökande till Sverige, fler än någonsin tidigare under en enda vecka. Det totala antalet kan enligt det svenska Migrationsverket i år stiga till närmare 200 000. Det är sex-sju gånger fler än vad som i år anländer till Finland.
Gränskontrollerna som Sverige har infört kommer högst sannolikt att leda till att de flyktingar som kommer till Finland blir färre. Flyktingarna måste nu söka asyl i Sverige eller åka tillbaka till det land de närmast kom från.
Sverige har sett sig tvunget att ändra praxis, men det bör också ses som en tydlig och skarp signal till EU att det är dags för fler medlemsstater att känna sitt ansvar och dra sitt strå till stacken.
Unionen har hittills skött den alarmerande flyktingsituationen väldigt dåligt. Bristen på solidaritet gentemot såväl flyktingar som de övriga medlemsländerna har varit stor på många håll. Hinder av olika slag växer fram i allt fler EU-länder, samtidigt som en gemensam EU-linje inte är i sikte.
I veckan har EU-ländernas ledare varit samlade på Malta för att diskutera det svåra flyktingläget. Det konkreta resultatet från toppmötet är att Turkiet ska få tre miljarder euro för att förbättra situationen för de miljoner flyktingar som finns där.
En stor del av flyktingarna har kommit in till EU via Grekland och Italien.
Om inte de så kallade hot spots som EU har beslutat grunda i Italien och Grekland fås i gång fortsätter den okontrollerade och för flyktingarna besvärliga vandringen norrut. Men med allt fler konkreta och abstrakta hinder på vägen.
De flyktingmängder som hittills kommit till EU skulle unionen klara av galant om inte så stor del av de asylsökande skulle söka sig till några få länder. EU behöver en fungerande gemensam och mer solidarisk flyktingpolitik. Ansträngningar behövs visserligen på ett utrikespolitiskt plan för att råda bot på själva orsaken till att folk flyr från sina hem, men det räcker inte. Det går inte ens i bästa fall fort och flyende är redan här i Europa i hundratusental och behöver hjälp.
Är det dags att införa ett system där flyktingar vid EU:s yttre gräns kan söka asyl till EU som helhet och inte ett enskilt land? Därefter skulle de fördelas jämnare inom hela EU.
En så kallad fin finlandssvensk dam ringde häromdagen och ansåg att det nu får räcka med rapporteringen om flyktingbestyret. "Ni behöver inte berätta i stora reportage hur afghanska familjer på flykt har det och vad de har upplevt", sade hon.
- Varför inte? Känner du till hur de har det?
"Nej och jag vill inte heller veta", konstaterade damen.
Genom att blunda försvinner inte problemen, men genom att ögonen öppnas kanske förståelsen ökar för vilket enormt problem vi har att lösa. Det är allas vårt ansvar som medmänniskor.