Politik styr Sannf – inte juridik
Det är inte trovärdigt när Sannfinländarna anger juridiska orsaker för beslutet att sparka vice ordförande Tynkkynen.
Det är uppenbart att Sannfinländarnas partistyrelse beslöt avskeda sin tredje vice ordförande Sebastian Tynkkynen av politiska orsaker. Motiveringen att partistyrelsen i fredags avskedade Tynkkynen för att han skulle ha brutit mot lagen om personuppgifter ter sig helt enkelt inte trovärdig. Brottet skulle ha skett då Tynkkynen samlade in namn på en lista som krävde att ett stormöte som utvärderar Sannfinländarnas medverkan i regeringen ordnas. Listan var offentlig vilket alltså betydde att undertecknarnas partimedlemskap blev offentligt.
Sannfinländarna har bett om en juridisk utredning av frågan och enligt våra uppgifter har juristen Kari Uoti tolkat frågan så att Tynkkynen har brutit mot lagen. Det är oklart om partiet har polisanmält sin vice ordförande.
Andra experter som i går uttalade sig i offentligheten, bland dem dataombudsman Reijo Aarnio och professor Matti Tolvanen, är inte lika säkra på att det handlar om en lagöverträdelse.
Hur det än är med juridiken så handlar det här om en skenmanöver. Tynkkynen utmanade partiledningen när det gäller regeringspolitiken. Han tog fasta på att Sannfinländarna i regeringen har bedrivit en helt annan politik när det gäller stödpaket till Grekland, flyktingfrågan och nedskärningarna än vad man talade om inför valet.
I särskilt underlig dager framstår uteslutningen då man betänker att andra personer, framför allt Europaparlamentarikern Jussi Halla-aho som dömts för hets mot folkgrupp, har fått behålla sitt medlemskap. Det finns också andra partimedlemmar som uttalat sig rasistiskt eller förklenande utifrån människors etniska bakgrund eller religion utan påföljder.
Man får alltså fortsätta vara Sannfinländare trots att man bedriver en rasistisk och islamofobisk politik, medan man får sparken om man kritiserar partiets kompromisser inom regeringen och påtalar att de står i bjärt kontrast till den politik partiet sade sig företräda inför riksdagsvalet. Det är en politisk prioritering.
Den enda framträdande medlemmen som före Tynkkynen har fått sparken är dåvarande riksdagsledamot James Hirvisaari. Han tog på riksdagens läktare ett fotografi av sin gäst som gjorde nazihälsning. Hirvisaari fick gå, och lyckades inte ta sig in i riksdagen i våras då han ställde upp för Förändringspartiet, då Förändring 2011.
Sannfinländarnas stadgar skiljer sig från de flesta andra partiers. Partikongressens makt inskränker sig närmast till att välja ledningen. Det är knappt tre månader sedan Sebastian Tynkkynen efter omröstning valdes till partiets tredje vice ordförande. Han besegrade riksdagsledamot Juho Eerola. Det handlade främst om att få en vice ordförande som inte var minister eller riksdagsledamot. Kongressen röstade alltså för en person som inte tillhörde partieliten. Nu har den personen fått avsked på grått papper. Tragikomiskt nog är partistyrelsens beslut i sin tur knappast lagligt.
Vad man än tycker om Sannfinländarnas politik – såsom den utformades före riksdagsvalet eller i den form den förverkligas i regeringen – så är det uppenbart att partiets interna demokrati inte fungerar. Motivet att ge Tynkkynen sparken kan ha varit att skapa enighet, men konsekvensen kan bli den motsatta.