Den barmhärtiga hankeiten
Kristdemokraterna söker en väg efter det fenomen som Päivi Räsänen blev.
I politiken händer det att man får vänja sig vid att smidigt stå än på det ena benet, än på det andra.
För landets nyaste partiledare, Kristdemokraternas Sari Essayah, kanske den gåvan sitter bättre i muskelminnet än hos många andra. När det begav sig vankade hon sig med den metoden till VM-guld på 10 kilometer gång i Stuttgart 1993.
Den förra presidentkandidaten och meppen Essayah valdes i fredags enhälligt till partiordförande efter veteranen och den ibland omstritt legendariska Päivi Räsänen.
Stålhandsken Räsänen, en av de uthålligaste partiledarna i modern finländsk politik, lämnade politikens toppskikt utan särskilt yviga åthävor.
Partifältet berömde i ett antal haranger hennes erfarna grepp i politiken, men i partikongressen kunde man också ana hur en era var över – den där Räsänens utspel många gånger behagade partiets innersta kärna, men i övrigt gav partiet kallduschar från allmänheten.
Sari Essayah får dels ha tyngden på det ena benet med samhällets djupt rotade värderingar som härrör sig från kristendom och kyrka, Dels får hon sedan med snabba politiska kroppsvickningar också lov att hitta ett sätt att uttrycka värderingarna på ett sätt som inte skapar den återkommande effekten att människor varje gång KD:s ordförande uttalar sig skriver ut sig ur kyrkan.
Den folkliga protestformen är visserligen ologisk; det har sagts många gånger. Ändå teg partikongressen när den tog avsked av Räsänen artigt om det här fenomenet.
Ett undantag var möjligen de yngre KD:are, som också lyfte fram den nya finlandsvenska vice ordföranden Tommy Björkskog. De var tydligast angelägna om att partiet måste synas också i andra frågor än i de som var Räsänenregimens käpphästar.
Kyrkoflykten må vara ologisk. Ändå måste KD för sig självt medge att någonting i att uttrycka partiets grundvärderingar har gått fel när folkets reaktion så många gånger blivit den här.
Många inom partiet förbryllas av den oklara relationen mellan partiets naturligaste bas – församlingar och kristna organisationer. När det har varit som sämst har ärkebiskop Kari Mäkinen å kyrkans vägnar tagit avstånd till partiets vassaste och argaste utspel.
Sätten att uttrycka sig kan möjligen också bli andra genom personvalen. Sari Essayah representerar en av de modernare frikyrkorna, Pingstkyrkan, som har en värdekonservativ bas, men å andra sidan ett många gånger proffsigt arbete med media och modern kommunikation.
Sari Tanus, som drog sig ur ordförandekampen men blev en av viceordförandena, har sina kristna rötter i Frälsningsarmén, känd för sitt långa sociala arbete.
Socialt frivillig- och hjälparbete återspeglar sig också i partifältet och hos många av partiets kandidater för de olika förtroendeposterna. Det är också det slag av ideellt arbete som en gång bar fram den gröna rörelsen och som i dag kan vara en del av KD:s återvändo till ett bättre väljarstöd.
KD har ett rätt så ålderstiget partifält, om också ett litet, men tydligt inslag av unga som önskar förändring. Ur den kretsen valde partiet också 30-åriga Aki Ruotsala till ordförande för partifullmäktige. Frågan är ändå fortfarande om Kristdemokraterna under Sari Essayah ska kunna justera sig så mycket som läget kräver. Det kan vara som att rycka i väg med en åldrad bastustäva full med vatten, utan att bottnen faller ur.
I Sverige sägs de svenska kristdemokraternas nya partiledare, 28-åriga Ebba Busch Thor ha gjort så många utspel i modern anda att det snarare har åstadkommit en flykt från partiet – till Sverigedemokraterna.
Sari Essayah är inte bara en ex-idrottare, utan också företagsekonom till yrket. Det andra dilemmat med hur man väger tyngden mellan två ben är relationen mellan att i partiets politik å ena sidan gynna företag och att samtidigt se till att löntagarna omges av socialt hållbara villkor.
För finländare i gemen är familjen i dag den närmaste och primära kretsen - även om mediejargongen får det att låta väldigt konservativt om just KD säger det.
Om partiet lyckas bli bra på innovativa och kunniga lösningar för ett gott familjeliv så har det en stor väljarpotential.
De kan däremot inte bygga på att romantisera hur mycket man orkar i ett äktenskap, eller på hur mycket av våra invanda skyddsnät som kan ersättas med att grannar allmänt hyggligt och kristligt som förr bara ställer upp och hjälper varandra.
– – –
Läs mera hos HBL:
Sari Essayah leder KD
"Vi behöver artighet"
"Finland hänger inte med i Norden"