Nöden har inget väntrum
De östnyländska kommunerna känner inte av flyktingkrisen. Det är en skam för hela regionen.
Rubriken (ÖN 28.8) lyder "Östnyland känner inte av flyktingkrisen" och man ställer sig frågan hur det ens är möjligt, 60 miljoner människor är på flykt.
I Östnyland tar Borgå emot 30 kvotflyktingar per år. Sibbo har ett beslut om att ta emot 23-25 kvotflyktingar var tredje år. Lovisa har lapp på luckan, en motion om att staden borde ta emot kvotflyktingar röstades ner i stadsfullmäktige så sent som förra sommaren. För tillfället anländer ungefär 600 flyktingar i veckan till Finland och trycket på att hitta tak över huvudet för de här människorna i stor nöd är stort.
Kommun efter kommun säger nej. På de orter där migrationsverket placerat flyktingar finns ett motstånd, ortsborna möter de nya invånarna med fenomenet NIMBY, en förkortning av engelskans Not in my backyard (sve. Inte på min bakgård). Det senaste exemplet finns i Evitskog där en del av ortsborna blev upprörda då asylsökande flyttade in på orten.
Vi letar hela tiden efter nya lokaler för att lätta på den nuvarande situationen, säger Jorma Kuuluvainen, direktör på Migrationsverket (ÖN 28.8). Leena Kokko, social- och hälsovårdsdirektör i Sibbo, säger i samma artikel att kommunen inte har några lokaler som kunde utnyttjas som tillfälliga boenden. Kommunen placerade tidigare flyktingar i en förläggning på det gamla sjukhusområdet, Östanåparken.
Att Sibbo inte skulle ha lokaler som kunde fungera som åtminstone tillfälliga boenden låter märkligt. I Östanåparken står de facto ett stort hus tomt, förvaltningsbyggnaden. Kommunen har under flera år försökt sälja byggnaden, men då den nu står tom kunde den kanske med lättare och snabb renovering fungera som ett boende för en del av de asylsökande som kommer till vårt land.
Det är ytterst olyckligt att Kokko i artikeln säger att Östanåparken i dagens läge inte längre kan erbjuda rum för personer i nöd, hon motiverar detta med att parken är ombyggd till ett bostadsområde. Tolkar man den här motiveringen lägger Kokko en våt NIMBY-filt över alla de som bor på sjukhusområdet. Det här är inte bara orättvist mot invånarna i parken, det säger kanske också något om tjänstemännens syn på var asylsökande borde placeras.
Sibbo bär ändå ett någorlunda ansvar då kommunen överväger att övergå till att ta emot kvotflyktingar vartannat år. Värre ställt är det i Lovisa, där stadsfullmäktige alltså sagt nej till att ta emot kvotflyktingar, ärendet är planerat att utvärderas på nytt i början av nästa år. Grundtrygghetsdirektör Carola Klawér säger att Lovisa egentligen kunde ta emot kvotflyktingar redan nu i och med att ärendet är utrett, men tillägger att ärendet inte ens diskuterats. Utvecklingsdirektör Sten Frondén säger i en intervju för Loviisan Sanomat att kommunen nog har många tomma lokaler, men att de inte lämpar sig som boende i och med att många lokaler är till salu. Frondén konstaterar att Lovisa inte söker lokaler som kunde fungera som tillfälliga boenden och avrundar genom att säga att ingen bett staden att hitta sådana.
Hur skulle det vara om staden själv var den aktiva parten?
De asylsökande som kommer till vårt land behöver någonstans att bo nu. De kan inte vänta på att de passar in i de planer kommunerna gjort upp då situationen såg helt annorlunda ut.