Ut i friska luften
Skärgårdshistorian i Pernå är ett bra initiativ.
Ibland blir man glad över hur skärgården tycks ha kommit på nya fötter. Historiens hjärtslitande tömning av öar och holmar på folk är förbi. Den hopplösa känslan av hur en gammal kulturbygd med skärgårdshemman och fiskelägen ödelades byts i ny företagsamhet, turism och nya former av fritidsboende.
Historikern och läraren Lotta Suomalainen (ÖN 19.8) har satt i gång ett historieprojekt kring Pernå skärgård. Det är ett slags "2.0" till de gamla hembygdsminnen som en gång samlades i digra luntor, som skulle sprättas innan byaskrönorna och gungvisorna gick att läsa.
Suomalainens projekt görs i samarbete med både skolan och den lokala båt- och segelklubben. Det är bra.
Nytt är att båtföreningen som ett av sina syften inte bara anger det traditionella – att navigera, ankra och sola – utan att också "slå vakt om skärgårdens traditioner".
En webbplats är förstås projektets inkörsport till att börja läsa om skärgårdens herrgårdar eller om den enda finlandsestniska byn, som låg i Pernå. Men med sina välgjorda kartor är sajten också en bra startpunkt för både ortsbor och andra att bege sig ut i verkligheten. En svenskspråkig version vore inte heller illa.
Vi har ännu inte insett fullt ut hur vårt årtionde av både sociala medier, chatt och videospel har avskärmat oss från livet i friska luften. Där och på bibliotek och museer finns originalinformationen att ta in, ur gamla böcker och skrivna minnen. Eller genom att gå utmed byastråket i Isnäs och förstå hur det var när folk slet här som sågarbetare. Det har Lotta Suomalainen planerat att göra med skolbarnen.
Vi behöver mera sådant för att bli kloka människor.
– – –