Tunisien behöver EU:s stöd
EU bör samarbeta för att tillsammans med Tunisiens regering förhindra IS att få fotfäste i landet.
När den 26-årige Mohamed Bouazizi tände eld på sig själv efter att ha blivit av med sin gatuförsäljningskärra och sina produkter i slutet av december 2010 och dog några dagar senare blev det gnistan som tände den löpeld som snart spred sig till andra länder i regionen, Egypten, Libyen och Syrien.
I Egypten störtades Hosni Mubarak från makten, i Libyen avsattes Muammar Gaddafi och dödades. I Egypten klarade sig en tidigare Mubarakanhängare och Mohammad Mursi som hade nära band till Muslimska brödraskapet till den avgörande omgången i valet.
Egentligen ville folket inte ha någondera och många besvikna stannade hemma.
Mursi valdes, sannolikt för att en del av väljarna betraktade honom som det mindre skadliga av två dåliga alternativ.
Mursi förvaltade inte folkets förtroende väl. När han ett år senare avsattes av en general som snabbt lät sig väljas till president grusades de sista förhoppningarna om förändring.
Mursi har åtalats, dömts till döden och brödraskapet är i princip utplånat.
Men såren är inte läkta. Förra veckan dödades den domare, som länge krävde Mursis avgång, i en bilbombsattack.
I Syrien sitter Bashar al-Assad envist kvar, dock utan kontroll och kanske också vilja att göra sitt yttersta för att få bukt med IS i landets nordöstra vrå.
Tunisien är annorlunda. Den demokratiska utvecklingen har varit säkrare än i grannländerna.
För en dryg vecka sedan ändrades allt.
Attentatet mot turister på stranden utanför ett hotell slår hårt mot landet som är beroende av turismen. De flesta offren var britter. Många åkte hem så fort det var möjligt och sade inför tv-kamerorna att de inte tänkte komma tillbaka igen. Tusentals har avbokat sina resor.
Det kan handla om en övergående effekt i kölvattnet på terrordådet. Men uppgifterna om att gärningsmannen inte agerade ensam och det faktum att Islamiska staten IS meddelat att det var den som stod bakom attacken ger anledning att tro att effekten kan vara både mer djupgående och långvarig.
Turismen påverkar landets ekonomi och om denna viktiga inkomstkälla minskar kan det resultera i att folk får det sämre. Fattigdom och frustration är en god grogrund för organisationer som IS.
EU bör aktivt stödja Tunisiens regering i dess kamp mot extremister. Mannen bakom dödsskjutningarna ska nämligen ha utbildats på ett läger i Libyen som är ett fäste för både IS och den illegala människosmugglingen in i EU.
Om Tunisien destabiliseras ytterligare blir det ännu svårare för EU att genomföra Medelhavsoperationen och få bukt med människosmugglingen.
Samma veckoslut som dödsskjutningarna i Sousse genomfördes, dödades 27 människor i en moské medan de skadades antal uppgick till cirka 200 i Kuwait. Inte heller Kuwait har tidigare systematiskt utsatts för terrordåd.
Också den attacken tog IS på sig skulden för. Enligt kuwaitiska källor var personen bakom dådet saudier.
IS har manat sina anhängare till våldsdåd under fastemånaden ramadan mot mål som IS betraktar som legitima. För länder med en stor muslimsk befolkning väcker dylika uppmaningar oro bland både muslimer och icke-muslimer.
Dådet i Sousse var också en obehaglig påminnelse om händelserna den 7 juli 2005 i London när bomber på tre tunnelbanetåg och en sprängladdning på en dubbeldäckare dödade 56 människor, inklusive de fyra självmordsbombarna. Dessutom skadades 700 personer.
Därför är det förståeligt att brittiske premiärministern David Cameron efter attentatet i Sousse slog fast att Storbritannien är ett mål för terrorister.
Även om det inte denna gång råkade finnas finländare med bland offren bör Finland aktivt medverka till att genom EU stödja den demokratiska utvecklingen i Tunisien.
Lärdomen av tsunamikatastrofen på annandag jul 2004 i Thailand borde vara att händelser i länder som geografiskt ligger längre borta från Finland kan påverka också det finländska samhället.
Att ett stort antal finländska medborgare rest till områden som kontrolleras av IS har gjort det internationella sambandet ännu tydligare.
Otryggheten ska ändå inte överdrivas. Tunisien är inte Libyen eller ens Egypten.