Är Fennovoimas nya ägare trovärdig?
Ett litet och så gott som okänt kroatiskt företag ska rädda Fennovoima. Samtidigt tryggas en strategisk rysk energiinvestering.
Fennovoimas nya ägare Migrit Solarna Energija från Kroatien huserar enligt Finska notisbyrån i två rum i nedre våningen av ett höghus, långt borta från de förnämsta affärskvarteren i Zagreb.
Det är kanske inte vad man väntar sig av ett företag som nyss har lovat investera 150 miljoner euro i ett finländskt kärnkraftverk. Hela satsningen för det lilla solenergiföretaget beräknas till omkring en halv miljard euro, enligt dagens kalkyler.
Att Fennovoima presenterade en så gott som okänd ny storägare en timme innan tiden för att lämna in bygglovshandlingarna gick ut verkar närmast desperat, och stärker inte projektets trovärdighet.
Den förra riksdagen krävde att Fennovoima måste ha en inhemsk ägarandel på minst 60 procent som motvikt till Rosatoms andel på 34 procent.
När Rautaruukki som har 3,24 procent av aktierna i Fennovoima blev en del av svenska SSAB utvidgades bestämmelsen om inhemskt ägande till att innefatta EU och samarbetsområdet EES. Kroatien är med i EU sedan 2012, Migrit är alltså en möjlig ägare.
Förutsatt att Migrit verkligen är kroatiskt.
Det dröjde inte länge efter näringsminister Olli Rehns pressträff innan flera medier hade fått fram de starka ryska kopplingarna till Migrit.
Bland andra skrev Österbottens Tidning att Migrit är en del av det stora ryska investerings- och byggbolaget Inteko, som ägs av oligarken Michail Sjisjkanov, som också är delägare i Rysslands största bank MDM.
ÖT:s Lars Hedman ansåg att Migrit i själva verket är ryskt, och att Rysslands andel av Fennovoima då är 43 procent. Enligt den tolkningen stannar EU-andelen alltså vid 57 procent.
Om ministeriet i sin granskning drar samma slutsats kan Fennovoimas ansökan inte godkännas, och kärnkraftsprojektet förfaller.
Fennovoima grundades 2007 och fick lov att bygga ett kärnkraftverk tre år senare.
Först ägdes Fennovoima av Voimaosakeyhtiö SF och den tyska energijätten Eon. Men Eon drog sig ur 2012. Småningom kom ryska Rosatom in i bilden, både som reaktorleverantör och som ägare, Rosatom tog över Eons andel.
Mycket har förändrats sedan 2007. Flera industrier har lämnat projektet, trots att en av avsikterna med Fennovoima var att trygga den tunga industrins energibehov.
Fennovoima har haft stora svårigheter att nå den inhemska ägarandelen 60 procent. När Fortum tidigare i år meddelade att man var villig att komma med som delägare med 15 procents andel såg problemet ut att vara löst. Men för en vecka sedan meddelade Fortum överraskande att man avstår eftersom man inte hade nått en uppgörelse med Gazprom om att bli majoritetsägare i ett antal ryska vattenkraftverk.
Rosatom Overseas informationsdirektör sade till Yle att Rosatom hade "hjälpt Fennovoima på traven" med att hitta investerare, men att Fennovoima skötte letandet självständigt.
Uttalandet ska inte övertolkas, men det visar vem som nu är den drivande kraften bakom Fennovoima. Kärnkraftverket i Pyhäjoki har blivit en del av den ryska energipolitiken, och då handlar det om mycket mera än elproduktion.
Rosatom vill ha Pyhäjoki som ett modellprojekt, man vill visa att man uppfyller den finländska strålsäkerhetsmyndighetens erkänt stränga krav.
Det är en aspekt.
Men energin är också ett strategiskt instrument för Rysslands utrikes- och säkerhetspolitik.
Ett starkt ryskt ägande i ett finländskt kärnkraftverk ger Ryssland intressen att bevaka. Samtidigt visar det att Finland inte låter EU:s sanktionspolitik stå i vägen för affärsmässiga förbindelser på hög nivå, låt vara att energin inte omfattas av sanktionerna.
Allt det här ligger i högsta grad i Rysslands intressen.
Men det går inte alls ihop med EU:s övergripande strävan att minska beroendet av rysk energi. Tvärtom, kunde man säga.