Då svenskan blev för populär
Borgå är ett ypperligt exempel på en stad där tvåspråkigheten i vardagen fungerar bra.
De finska barnen får större valfrihet om svenskan inte längre är ett valfritt frivilligt språk. Så resonerar åtminstone den finska utbildningsdirektören i Borgå. Bildningsdirektör Jari Kettunen föreslår i sin modell för ett nytt språkprogram i Borgå att eleverna i fjärde klassen i de finska lågstadierna enbart ska kunna välja mellan ryska, franska eller tyska då de väljer ett första valfritt språk.
Kettunen motiverar sitt förslag med att säga att svenskan är för populär. Så många elever, eller deras föräldrar, väljer svenskan som första frivilliga språk att de grupper som väljer ryska, franska eller tyska helt enkelt är för små.
Med sunt bondförnuft, eller varför inte ett företagstänk, så klingar motiveringen falskt. Sällan i den omkringliggande världen slopar man något för att det är för populärt. Motiveringen klingar illa också med tanke på att det är just i Borgå de här planerna smids. Den svenskspråkiga befolkningen i Borgå utgör i dag cirka 30 procent och med tanke på att svenska språket fått stiga ner från högsta pallplats för att ge vika för det finska språket är språkklimatet i staden ändå mycket bra.
Reaktionerna på finlandssvenskt håll har varit de väntade. Många tolkar bildningsdirektörens förslag som ett ställningstagande mot svenskan och ett hot mot tvåspråkigheten. Sett ur finlandssvenskt perspektiv är det glädjande att åtminstone föräldrar till finskspråkiga barn och lärare i de finska skolorna reagerat negativt på förslaget. Föräldrarna för att de upplever att förslaget innebär försämrade möjligheter för deras barn, att skolan i och med detta skulle gå mot deras egen strävan att fostra sina barn till tvåspråkiga invånare. Lärarna protesterar mot det faktum att de inte blivit hörda och beslut i frågan fattas redan i juni då utbildningsnämndens finska sektion säger sista ordet.
Då motargumentet lyder att de finska skoleleverna får välja svenska i årskurs sex, är de två åren mellan årskurs fyra och sex intressanta. I forskning utgår man från att barn är fördomsfria och positivt inställda till att lära sig nya saker redan från födseln, en förmåga som avtar och förändras i takt med att barnet blir äldre och insuper intryck och också fördomar av sin omgivning. Det finns en risk för att den stundom snäva blåst som drar kring svenskundervisningen i skolan påverkar en del av barnen på ett sätt som leder till att de väljer bort all den svenskundervisning som är möjlig att lämna bort.
De snåla vindarna, klimatet mot finlandssvenskan, riskerar redan nu stänga dörrarna mot det som hittills varit vårt lands viktigaste samarbetsområde, Norden. Det svenska språket, kunskaper i svenska, är avgörande i nordiska sammanhang. Då planerna i Borgå också har ekonomiska förtecken glider tanken osökt in på förslaget om att invandringens kostnader i vårt land ska räknas igenom. Har man en gång gått med på att undersöka vad sådant som ligger utanför normen och majoritetsfolket kostar är steget inte långt till att också allt annat har en prislapp.
Det handlar inte bara om att plocka bort ett populärt språk ur paletten. Svenskan är ett av landets två officiella språk och rätten till det står inskriven i vår grundlag. Också den här gången riskerar vi att gå i en fälla, gå i försvarsposition. I stället borde vi kanske vända på steken och föreslå att finskan kunde bytas ut mot till exempel engelska i de svenskspråkiga skolorna. Det till förmån för till exempel integrering av personer med annat modersmål än svenska och finska i vårt samhälle.