Kvoter, kompetens och erfarenheter
En någorlunda jämn könsfördelning bland beslutsfattarna behövs för att olika slags kompetenser och erfarenheter ska vara företrädda.
Regeringsförhandlarna fick kritik för könsfördelningen då de första tre arbetsgrupperna hade utsetts. Den var väldigt skev, tre fjärdedelar var män.
De arbetsgrupperna har slutfört sitt arbete och nya har utnämnts. Fortfarande är de manliga förhandlarna betydligt fler än de kvinnliga men kvinnornas andel har vuxit. Männen är 55 eller 56 och kvinnorna 30 eller 31 – i vissa grupper alternerar några medlemmar. Samlingspartiet har en nästan jämn fördelning mellan kvinnor och män.
På regeringsförhandlarnas tredje presskonferens för en vecka sedan kommenterade Timo Soini (Sannf) frågan med att säga att de bästa och mest kompetenta väljs till olika platser och att Sannfinländarna har både kvinnor och män att ta av. Alexander Stubb konstaterade att kvinnorna är i majoritet i Samlingspartiets gamla ministergrupp och att könet inte är avgörande.
Kompetens avgörs inte enbart av kön, det är sant. Men det finns otaliga bevis på att "man" kommer att tänka på främst män om det inte finns en särskild medvetenhet och ansträngning för att få med också kvinnor när det gäller områden där män dominerar. Det liksom bara blir så. Det finns också väldigt många exempel på beslut som fattats med bristande kompetens och erfarenhet.
Trots allt jämställdhetsarbete lever vi i ett land och en värld där mannen är normen när det gäller de flesta frågor. Det finns undantag. I regeringsförhandlingarnas arbetsgrupp om välfärd är kvinnorna åtta medan bara en man är med. Det gör inte snedvridningen mindre utan cementerar den. Tyvärr säger snedvridningen en hel del om hur de krafter som ska bilda nästa regering ser på familj, vård och omsorg.
Manlig välfärdskompetens behövs lika mycket som kvinnlig ekonomisk kompetens.