Politik eller förvaltning i basen
Allt tyder på att Sannfinländarna är med i regeringsbasen, som Juha Sipilä (C) ska informera om i dag.
Centern och Sipilä anser att valresultatet förpliktigar att grundligt utreda möjligheterna för att Sannfinländarna ska vara med.
Det följer en slags finländsk praxis som har skapats under de senaste trettio åren även om konstellationen har förändrats. Förr hade vi tre stora partier. För tillfället är de stora och medelstora partierna fyra.
För det första har praxis varit att valvinnare ska ha en möjlighet att komma med i regeringen. Men Sannfinländarna vann faktiskt inte, de förlorade mindre än väntat. Deras skräll 2011 var alltså inte en engångsföreteelse. Det är viktigt att den protest som Sannfinländarnas väljarstöd är ett uttryck för kanaliseras parlamentariskt.
Ändå är De gröna vid sidan av Centern den stora segraren. SFP kan kallas den lilla segraren, som det enda kvarvarande regeringsparti som klarade valet 2015 bättre än 2011.
För det andra har vi den finländska traditionen att kräva politiskt ansvarstagande av partier som har ett rätt stort väljarstöd. Det praktiserades på sin tid med Sannfinländarnas företrädare, Landsbygdspartiet. Ansvaret tynger och leder lätt till splittring och mindre väljarstöd.
För det tredje har vi en lång tradition av breda koalitioner oberoende av grundläggande ideologiska skillnader.
Det här sättet att skapa regeringar kunde kallas förvaltningsmässigt.
Ett mera politiskt sätt är att de partier som tänker någorlunda lika regerar ihop. Då har Sannfinländarna svårt att få plats i regeringen. Det finns en majoritet för en tolerant och liberal politik. Men Centern har valt den förvaltningsmässiga linjen. Det ställer mycket stora krav på regeringsprogrammet. Det är otänkbart att Sannfinländarna ska kunna styra till exempel EU-politiken eller invandringspolitiken. Det ger inte valresultatet stöd för.