Gröna toner i energiekonomin
Också våra nya energilösningar måste trygga kontinuitet och inre säkerhet.
Grönt och grönt gick framåt i riksdagsvalet. Centerpartiet ser ut över spirande politisk vårbrodd. Med 14 nya mandat vill man driva en bioekonomi för regionernas Finland.
Också De gröna gick framåt med fem mandat. Enligt löften i kandidattest före valet motsätter hela riksdagsgruppen sig kategoriskt mera kärnkraft.
Nu ser man att De gröna tajmade sitt avhopp från den avgående regeringen rätt. Sju månader före valet, kring regeringens principbeslut om det finsk-ryska kärnkraftverksbygget i Pyhäjoki, gick partiet ur.
I grunden är de citygröna och bönderna – två förenklingar här för att vinna i läsbarhet och tid – inte nödvändigtvis de som direkt hittar samförstånd över en kaffekopp.
Däremot torde de två hitta varandra i en av de mest grundläggande frågor som inverkar på natur och miljö: var vi tar vår energi.
Redan en regering med de tre största partierna, Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna skulle tillsammans snabbt prioritera ett program för bioenergi och -ekonomi. Hos lantbruksproducenternas MTK bara kryper det i skinnet av iver att få sätta i gång.
Bioekonomi och den teknologi den kräver sägs kunna skapa upp till 80 000 nya finländska jobb – dock inte i morgon eller övermorgon utan först om flera år och efter miljoner i tunga investeringar.
Men det kunde innebära att man höjer andelen förnybar energi i den totala förbrukningen, från nuvarande 32 procent till över hälften.
Ifråga om kärnkraft torde de två gröna lägren hitta varandra. Kärnkraft står för den tyngsta och för tillfället mest stabila stenfoten av finländsk energiproduktion. Nya beslut kring den står för dörren.
Centern och De gröna är tydligt mera kritiska till att ytterligare bygga ut kärnkraften än den borgerliga brodern Samlingspartiet.
Centern röstade visserligen i vintras klart för Pyhäjokireaktorn mitt i partiledare Juha Sipiläs egen valkrets längs uppe i Bottenviken. Nu vill man däremot inte tala om fler reaktorer.
Det är för många politiker det vanligaste dilemmat kring kärnkraftverken: Reaktorerna har ett problematiskt avfall och en dyr nedmontering. För den katastrof ett finländskt Fukushima skulle innebära, vill många inte ha fler.
När sedan prognoserna i energiproduktion och prislappen för en tryggad tillväxt ligger framför beslutsfattarna trycker många ändå på ja-knappen i riksdagen. Totalt 115 var de senaste gång.
Utanför Östnyland, med två kärnreaktorer, ler många också åt den lite absurda retoriken hos politiker i regionen: Man är av princip emot kärnkraft, "men om nya kraftverk byggs så ska de byggas i Lovisa".
Politiker röstar i dag för en tryggt och säkert ökat välstånd när de väljer ett för våra förhållanden säkert koncept som kärnkraften.
Med Olkiluoto 3 som ett skräckexempel investerar man samtidigt i stora energimonoliter, kring vilka det blodomlopp som utgår från dem är sårbart. De ligger också ute på finländska havsuddar som strategiskt enkla mål i en krissituation.
Ändå behöver också ett nytt nätverk av decentraliserad bioenergi i Finland svara på samma frågor. Också då behövs en nationell struktur av välskötta företag och en obruten leverans av ljus i våra lampor.